Recension

Bilder av henne av Karin Slaughter

Titel: Bilder av henne

Författare: Karin Slaughter

Originalets titel:  Pieces of Her (2018)

Serie: 

Sidor: 528

Förlag: HarperCrime (2018)

Utläst:  24/4

Handling

Andrea vet allt om sin mamma Laura: Hon vet att hon har bott hela sitt liv i den lilla kuststaden Belle Isle, där alla känner alla. Hon vet att hennes mamma inte har några som helst hemligheter. För vi känner ju alla våra mödrar utan och innan. Eller …?

Men en dag, under en vanlig shoppingtur i gallerian, tar bådas liv en våldsam vändning. En ung man attackerar utan förvarning flera människor och Laura är den som oskadliggör honom – på ett oroväckande kallblodigt sätt. Med ens riktas polisens misstankar från mannen mot Laura. Har Andreas mamma gjort sig skyldig till mord? Vem är hon egentligen?

Andrea tvingas ge sig av på jakt efter svar. Ett sökande som för henne över hela USA och trettio år tillbaka i tiden, till en tid när Laura hade ett annat namn och levde ett helt annat liv. 

Vad jag tycker

Jag har läst några av Karin Slaughters böcker tidigare och jag har tyckt mycket bra om dem. Av den anledningen måste jag nog säga att hon tillhör en av mina favoritförfattare när det kommer till deckare och thrillers. Självklart hade jag höga förväntningar på även denna bok.

Handlingen låter otroligt spännande, men jag tycker nästan att baksidetexten avslöjar lite för mycket. Man kastades verkligen in i handlingen och jag ville bara läsa, läsa och läsa vidare för att få veta hur allt hängde ihop och vem Laura egentligen är.

Det är en bladvändare från första sidan till sista. Vad jag tyckte bäst om var nog nutidshistorien när Andy försöker ta reda på vem hennes mamma egentligen är. Dåtidshistorien var intressant, men jag tyckte den var lite förutsägbar även om det hände några oväntade saker där också. Jag vill inte spoila något om handlingen så därför känns det inte som att jag kan skriva så mycket om det.

Det är en länge sedan som jag läste en lika spännande bok som Bilder av henne och jag njöt verkligen av att läsa boken och den kommer nog vara en av mina favoriter det här året. Läsglädjen jag kände var enorm.

Denna bok håller på att bli en serie hos Netflix och såklart vill jag även se den när den kommer ut, för jag tror den skulle kunna passa alldeles utmärkt som serie.

Betyg: 5 av 5.
Recension

Vredens gudinnor av Katie Lowe

Titel: Vredens gudinnor

Författare: Katie Lowe

Originalets titel: The Furies (2019)

Serie: 

Sidor: 384

Förlag: Modernista (2019)

Utläst:  1/2

Handling

För att glömma en ödesdiger bilolycka börjar Violet på Elm Hollow Academy, ett prestigefullt privatgymnasium för flickor. Skolan ligger i ett område med otäcka historiska kopplingar till 1700-talets häxprocesser. Violet blir snart den fjärde medlemmen i en avancerad studiecirkel ledd av den karismatiske konstläraren Annabel. Även om Annabel påstår att hennes lektioner inte har något med gamla riter och ritualer att göra varnar hon eleverna för ämnet, och talar om det som mer än bara mytologi. Och Violet och hennes vänner börjar tro att de själva besitter magiska krafter.

Men när en av gruppens tidigare medlemmar – som har en kuslig likhet med Violet – hittas död på campus efter att ha varit spårlöst försvunnen sedan nio månader tillbaka, börjar Violet undra om hon kan lita på sina vänner, sina lärare eller ens på sig själv.

Vad jag tycker

Det här är en bok som jag varit rätt nyfiken på ett tag, jag har tilltalats av genren som brukar kallas för dark academia. Tyvärr känner jag mig lite besviken på boken.

Jag gillar miljön och skolan och den historiska aspekten när det gäller häxeriet och sällskapet. Däremot så hade jag hela tiden svårt att komma in i boken och jag funderar om det kan ha med översättningen att göra.

Prologen till Vredens gudinnor var jättebra och jag blev så nyfiken på boken och vilket mysterium vi skulle få ta del av. Men ganska snabbt efter prologen så tyckte jag boken tappade och den blev aldrig bättre. Jag kan inte heller säga vad det beror på.

Jag hade svårt för den där vänskapen mellan tjejerna, den gör mer skada än nytta och det var så ledsamt att följa hur Violet drogs med i sällskapet. Tyckte det fanns en hel del i tjejernas relation som påminde mig om Flickorna av Emma Cline, som ändå var en bok jag gillade.

Mitt samlade intryck är att jag är rätt så frustrerad över vredens gudinnor, framförallt att boken hade så mycket potential men att den aldrig lyckas leva upp till den vilket är synd.

Betyg: 3 av 5.