Recension

Stanos volta

Titel: Stanos volta

Författare: Anna Jakobsson Lund

Originalets titel:  –

Serie: Intergalaktiska akademin #2

Sidor: 511

Förlag: Annorlunda förlag (2020)

Utläst:  30/4

Handling

Att komma tillbaka till Centes Omega efter händelserna på maskhålsstationen blir inte som någon trott. En humanfientlig stämning sprider sig, och den drabbar Alysia hårt. Men är det verkligen människor som står bakom de våldsamma attentaten? För att få reda på mer om gruppen som kidnappade dom tar Bellix och Maczek ett drastiskt beslut. Samtidigt har Leonide egna planer, och hon behöver Pis hjälp. Men han kämpar mot sin egna kropp, den prövning som alla arjaner genomgår. Är han stark nog att klara det, när han lever skild från sin gemenskap?

Mina tankar

Anna Jakobsson Lund har blivit en av mina favoriter när det gäller svenska författare och även när det gäller fantasy och science fiction.

Spontant skulle jag säga att den här typen av böcker kanske inte är inom min komfortzon, jag är inte van att läsa om aliens men Jakobsson Lund skriver på ett så fantastiskt bra sätt och det är så lätt att komma in i världen. Vad jag faller för är hur relationerna beskrivs, de känns så äkta och naturliga på något vis och jag gillar att det inte bara är kärleksrelationer utan även vänskapsrelationer.

Även fast boken har aliens i rollerna, är det olika raser och det går ändå att relatera till den värld och det klimat vi lever i. Sen så när det gäller utvecklingen med Pi är jag imponerad över hur vissa saker sköts och att det känns så naturligt på något vis och den roll språket spelar.

Det är ett tag sedan jag läste den första delen och jag blev nästan förvånad över hur lätt det var att komma in i boken och världen igen. Vad som driver boken framåt är definitivt karaktärerna, vilket gör att vissa partier kanske blir lite utdragna men mot slutet är det full action och jag är så sugen på att läsa vidare i denna serie.

Betyg: 4 av 5.

Recension

The Ballad of Songbirds and Snakes

Titel: The Ballad of Songbirds and Snakes

Författare: Suzanne Collins

Originalets titel:  –

Serie: The Hunger Games #0

Sidor: 517

Förlag: Scholastic (2020)

Utläst:  17/4

Handling

It is the morning of the reaping that will kick off the tenth annual Hunger Games. In the Capital, eighteen-year-old Coriolanus Snow is preparing for his one shot at glory as a mentor in the Games. The once-mighty house of Snow has fallen on hard times, its fate hanging on the slender chance that Coriolanus will be able to outcharm, outwit, and outmaneuver his fellow students to mentor the winning tribute.

The odds are against him. He’s been given the humiliating assignment of mentoring the female tribute from District 12, the lowest of the low. Their fates are now completely intertwined — every choice Coriolanus makes could lead to favor or failure, triumph or ruin. Inside the arena, it will be a fight to the death. Outside the arena, Coriolanus starts to feel for his doomed tribute… and must weigh his need to follow the rules against his desire to survive no matter what it takes. 

Vad jag tycker

Jag har väldigt blandade känslor när det gäller denna bok. Det fanns saker som jag tyckte var intressanta, men sen fanns det också några saker som drog ner betyget. Sen ska jag också säga att jag nog inte hade så höga förväntningar på boken då jag läst mycket negativt om den, men riktigt så dålig tycker jag inte att den är.

Jag kan börja med det jag gillar. Det jag framförallt tar med mig från läsningen är utvecklingen av Panem och huvudstadens makt över distrikten. Det var intressant att läsa om hur de tidigare Hungerspelen såg ut och hur man kunde se aningar om hur spelen skulle utveckla sig i framtiden. Sen var kontrasten mellan Snow och en del andra karaktärers inställning till maktfördelningen intressanta att läsa om, likaså hur propaganda användes. När jag läser detta inser jag att det i stort sett handlar om makt, vilket jag tycker är ett intressant ämne som det går att vända och vrida mycket på.

Det finns dock några saker som drar ner betyget. För det första är det relationen mellan Lucy Gray och Snow, tyckte inte att det passade in i berättelsen. Sen hade jag också svårt för Snow. Jag vet att han är en karakatär som man inte ska gilla, men en bra författare kan skriva om osympatiska eller ”dåliga” karaktärer och ända få läsaren att vara intresserad av den karaktären. Gillian Flynn är ett bra exempel. Tyvärr lyckades inte Collins med detta och Snow kändes ganska så platt för att vara en huvudkaraktär.

Som sagt så velar jag lite om vad jag egentligen tycker The Ballad of Songbirds and Snakes är en bra bok eller inte. Den tillför ju inte heller så mycket nytt till bokserien, men det fanns ändå saker som var läsvärda.

Betyg: 3 av 5.

Recension

Flickan med gåvorna av M.R. Carey

Titel: Flickan med gåvorna

Författare: M.R. Carey

Originalets titel:  The Girl with All the Gifts (2014)

Serie: The Girl with All the Gifts

Sidor: 390

Förlag: Ordfront (2016)

Utläst:  11/2

Handling

Varje morgon väntar Melanie i sin cell för att bli hämtad till dagens första lektion. När de hämtar henne håller sergeant Park pistolen riktad mot henne medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i rullstolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. När hon skojar och säger att hon faktiskt inte bits, är det ingen som skrattar.

Flickan med gåvorna är en skrämmande framtidsskildring där större delen av mänskligheten drabbats av en svampinfektion som stänger av deras hjärnor och väcker en hunger som bara kan stillas av mänskligt kött. Det ser ut som om slutet närmar sig eller finns det fortfarande hopp? Om det finns det, är det Melanie som är nyckeln.

Vad jag tycker

Jag har inte läst så många böcker som handlar om zombies och där mänskligheten står på spel. Den enda jag kan komma på är Världskrig Z av Max Brooks.

Man kastas verkligen in i världen som Carey har byggt upp och från början vet man inte heller vad som hade hänt, men bitvis får man reda på en del så att man pussla ihop olika delar.

Boken är väldigt actiondriven och karaktärerna hamnar lite i skymundan tyvärr vilket gör att jag inte har så lätt att knyta an till karaktärerna. Däremot känns det som att boken handlar mycket om överlevnad och hur personer reagerar olika på de situationer som de befinner sig i.

Slutet kommer för mig ganska oväntat, men samtidigt kändes det rätt passande även om det är frustrerade.

Betyg: 4 av 5.