Recension

Trettiotre tänder av Colin Cotterill

Titel: Trettiotre tänder

Författare: Colin Cotterill

Originalets titel:  Thirty-Three Teeth (2005)

Serie: Dr. Siri Paiboun

Sidor: 254

Förlag: Bra böcker (2010)

Utläst:  23/2

Handling

Dr Siri Paiboun, en av de sista läkarna som finns kvar i Laos efter kommunisternas övertagande, har utsetts till statscoroner. Han har ingen utbildning för arbetet, men denne självständige sjuttiotvååring har en enastående merit: nyfikenhet. Det gör honom ingenting att han utsätter sig för partihierarkins vrede när han reder ut mystiska mord, för han har de dödas andar på sin sida.

Dr Siri är en upptagen man som äter middag med den avsatte kungen, går på shamankonferens och räddas av en elefants ande. Samtidigt börjar illa tilltygade lik att hopa sig hemma i högkvarteret i Vientiane. Kan det vara den försvunna björnen från cirkusen, eller är det en vartiger? Dr Siris trogna assistent syster Dtui snokar omkring, men andarna vakar inte över henne som de gör över hennes chef … Och vad är det egentligen för en varelse som har trettiotre tänder?

Vad jag tycker

Det här var ingen höjdare, raka motsatsen. När det gällde att hitta en bok från Laos var det svårt att hitta laotiska författare, varför valet föll på en bok som utspelade sig där.

Till bokens försvar ska sägas att detta är den andra delen i en serie, men det hjälper inte för att rädda en dålig bok. Egentligen tycker jag att hela boken är otroligt förvirrande och jag har svårt att förstå den då det känns som att det saknas en röd tråd och att det mest bara är den där doktorn som far hit och dit och hälsar på folk. Sen är det också någon sorts konstig blandning mellan kommunism och doktorns kontakt med andevärlden vilket bara gör det än mer förvirrat.

Så, ingen hit alltså, och en bok som man med gott samvete kan hoppa över att läsa. Det enda bra jag kan säga om den är att den inte är så lång och att den går fort att läsa.

Betyg: 1 av 5.
Recension

Den blå pelargonen av Agatha Christie

Titel: Den blå pelargonen

Författare: Agatha Christie

Originalets titel: The Blue Geranium (1932)

Serie: Miss Marple Short Stories

Sidor: 30

Förlag: Novellix

Utläst: 4/1

Handling

Kriminalförfattaren Agatha Christie är världsberömd för sina böcker, vilka har sålts i mer än tre miljarder exemplar. Den femtonde september 2015 skulle hon ha fyllt 125 år, vilket firas stort i hela världen. Den blå pelargonen är hämtad ur novellsamlingen Miss Marples mysterier (1932) och handlar om hur Christies omtyckta karaktär Miss Marple med is i magen löser ett till synes spöklikt mordmysterium.

Vad jag tycker

Detta var en trevlig liten novell och alldeles lagom att läsa när jag hade lite tid över. Jag har läst en roman tidigare av Christie med Miss Marple i huvudrollen men den var ingen favorit. Däremot tyckte jag det var jättekul att följa Marple i novellform och alla hennes kommentarer.

Själva mordhistorien tyckte jag var rätt spännande ändå och Christie hade flera villospår som jag lurades in på. Det är skickligt skrivet att på så få sidor lyckas få med. Nu blir jag såklart sugen på att läsa mer Christie.

Betyg: 3 av 5.

Recension

Nyårsfesten av Lucy Foley

Titel: Nyårsfesten

Författare: Lucy Foley

Originalets titel: The Hunting Party (2018)

Serie:

Sidor: 340

Förlag: Printz

Utläst: 30/12

Handling

Alla är inbjudna. Alla är misstänkta.

Det är slutet av december och det nya året ska snart ringas in. I en lyxig jaktstuga i de skotska högländerna samlas nio vänner som känt varandra sedan universitetstiden. De ska dricka champagne, äta god mat och njuta av varandras sällskap. Det ska bli det bästa nyåret någonsin.

Men just som ett snöoväder rasar in över Skottland hittas en i sällskapet mördad. Och samtidigt ryktas det att en seriemördare går lös i vildmarken. Har han slagit till igen? Eller finns den skyldiga inom stugans trygga väggar?

Vad jag tycker

Nyårsfesten hade en otroligt bra premiss och på papperet är det en bok som jag ska tycka om. Och det gör jag, men kanske inte lika mycket som jag hade förväntat mig.

Miljön tycker jag känns väldigt atmosfärisk och jag gillar det där ensliga och isolerade, något som också förstärks i och med de händelser som utspelar sig där. Sen passade ju Nyårsfesten extremt bra att läsa vid denna tiden på året. Boken är lättläst, dock kan jag tycka det är lite frustrerande som läsare att man inte vet vem det är som blivit mördad förrän i slutet, men samtidigt var det kul att göra sina egna gissningar.

Karaktärerna är intressanta och alla i sällskapet bär på hemligheter som längs vägen kommer upp till ytan. En del av karaktärerna känns ganska ytliga och jag hade önskat att en del hade fått bli lite mer nyanserade.

Upplösningen är spännande, men jag tycker det går lite för fort. Jag hade önskat att jag fått veta mer om karaktärerna efter händelserna under nyårsdagarna men så var inte fallet.

Betyg: 4 av 5.