Okategoriserade

Bittert arv

Titel: Bittert arv

Författare: Kiran Desai

Originalets titel: The Inheritance of Loss (2005)

Serie: 

Sidor: 349

Förlag: Wahlström & Widstrand (2007)

Utläst:  19/7

Handling

I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare, utbildad i Cambridge, med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, mister sina föräldrar och kommer för att bo hos honom.

Sai är främst hänvisad till den gamle kockens tafatta omsorger. Kocken i sin tur fantiserar ihop illa underbyggda framgångsdrömmar om sin son Biju som emigrerat till New York. I själva verket lever sonen i hopplös misär och hankar sig fram på sjaskiga syltor.

När Sai är sjutton år gammal kommer den nepalesiske matematikläraren, Gyan, in i hennes liv. En förtrollande kärlekshistoria utvecklas i hemlighet mellan de två ungdomarna, men passionen grumlas när Gyan kommer i kontakt med den nyvaknade nationalistiska gerillans verksamhet

Mina tankar

När jag började läsa boken hade jag ändå lite förhoppningar om att det skulle vara en intressant familjeskildring från Neapel. Tyvärr blev jag rätt besviken på den.

I början var den rätt lätt att läsa, men efter ett tag kändes det bara som att man läste utan att det hände någonting. Jag tror att det jag kanske saknade mest var att karaktärerna inte utvecklades eller nyanserades, de kändes rätt platta.

Bitar av boken var dock intressanta, framförallt en bit in i boken när man får läsa mer om motsättningarna mellan Nepal och Indien. Tyvärr dröjde det lite för lång tid innan det började hända något och jag kände mig aldrig riktigt engagerad i berättelsen.

Betyg: 2 av 5.
Recension

Den trettonde historien

Titel: Den trettonde historien

Författare: Diane Setterfield

Originalets titel: The Thirteenth Tale (2006)

Serie: 

Sidor: 438

Förlag: Albert Bonniers förlag (2007)

Utläst:  11/7

Handling

Den tillbakadragna Margaret Lea arbetar i sin fars antikvariat när hon en dag får ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter. Margaret vet inte mycket mer än alla andra om den gäckande personligheten när hon andäktigt läser brevet. 56 romaner på lika många år, fler böcker sålda än bibeln, 19 filmer baserade på hennes romaner – men vid varje intervjutillfälle har författarinnan diktat upp historier om sitt liv och sin bakgrund. Nu, om man kan tro brevet, vill Vida Winter berätta sanningen om sig själv. Detta är i sig märkligt nog, men ännu märkligare är: hur kommer det sig att hon vill berätta den för Margaret?

Nervös och mycket nyfiken reser Margaret till Yorkshire för att möta den åldrade författaren och höra hennes berättelse om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isabelle och hennes vilda, rödhåriga tvillingar, Adeline och Emmeline. Biografens uppgift är dock att skildra fakta och på något sätt litar Margaret inte helt på Vida och den snåriga resan mot sanningen avslöjar mörka familjehemligheter. 

Mina tankar

Ytterligare en bok som jag har läst tillsammans med Camilla. Detta är en bok som jag egentligen har velat läsa väldigt länge, men som jag inte kommit mig för att läsa. Detta är en stark bok och den är underhållande att läsa, även om jag tvivlar att den kommer lämna ett längre bestående intryck.

Jag gillar att berättelsen känns så tidlös på något sätt och att den har historier/berättande i fokus. Vida Winter är en intressant karaktär och Margaret bleknar lite i jämförelse. Den historia man får ta del av är rätt så fascinerande och tragisk. Av någon anledning hade jag fått för mig att boken skulle vara lite mindre mörk, men det finns glimtar av hopp.

Jag hade lite svårt att komma in i boken. Den är lättläst, men den kändes också lite seg. Jag funderar om det kunde ha lite med språket att göra, det känns lite högtravande på något sätt och skapar distans till den som läser.

Den trettonde historien innehåller en hel del referenser både till andra böcker och författare. Jag kan gräma mig lite över att jag inte läst Jane Eyre då den boken har en rätt viktig roll i den här boken.

Överlag är det en intressant och berörande historia, men efter att ha läst ut boken längtar jag efter mer för en del saker känns oavslutade vilket är lite frustrerande.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Ett brokigt band om renens horn

Titel: Ett brokigt band om renens horn

Författare: Balajieyi

Originalets titel:  Xunlu jiao shang de caidai

Serie: 

Sidor: 250

Förlag: Bokförlaget Wan Zhi (2017)

Utläst:  9/5

Handling

Dasja är en ung evenkisk flicka som lever med sina föräldrar och syskon i området på gränsen mellan Kina och Ryssland. När föräldrarna lämnar henne ensam i vistet under några veckor träffar hon Pasjenka, en ung man som hon först misstar för ett spöke. Deras möte blir början på en vacker kärlekshistoria, men de har många svårigheter att övervinna innan de kan få varandra.

Mina tankar

När det gällde att hitta en bok från Mongoliet så föll valet på denna bok, inte minst för att den handlade om en ursprungsbefolkning som tillhör en minoritet i landet.

Jag hade egentligen inga förväntningar på boken, men den visade sig vara en positiv överraskning. Den är inget litterärt mästerverk, men den ger en intressant inblick i evenkernas liv under början av 1900-talet och hur det var att leva som nomader och vara så beroende av väder och jakt. Själva kärlekshistorien tycker jag gör varken till eller från och det var inte heller anledningen till att jag läste boken.

Boken innehåller både ett förord av översättaren samt ett efterord av författaren själv. Jag tycker ändå översättningen är gjord med omsorg och ord och uttryck från evenkerna har behållts och istället finns en liten ordlista. Även om det ibland var lite besvärligt att bläddra fram och tillbaka tycker jag det var bra att behålla det.

Som sagt, Ett brokigt band om renens horn är en intressant och läsvärd bok om man är intresserad av andra kulturer och seder. Det är en bok som jag nog aldrig skulle ha upptäck själv om jag inte haft min världen runt-utmaning.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Hjärtlinjer

Titel: Hjärtlinjer

Författare: Brit Bennett

Originalets titel:  The Vanishing Half (2020)

Serie: 

Sidor: 363

Förlag: Albert Bonniers förlag (2020)

Utläst:  5/5

Handling

Som tonåringar rymmer tvillingsystrarna Desiree och Stella Vignes till New Orleans. Där inser Stella för första gången att hennes hud är så ljus att andra människor kan ta henne för vit. Så snart hon upptäckt kraften i den förklädnaden finns ingen återvändo.

Tjugo år senare lär två unga kvinnor känna varandra i 80-talets Los Angeles. På ytan har de inte mycket gemensamt, men de delar samma rötter.

Mina tankar

Det här är en bok som jag har velat läsa ändå sedan den kom ut och då den blev väldigt populär i och med förra sommarens demonstrationer i USA.

Trots att boken fått så mycket uppmärksam visste jag inte så mycket om vad boken handlade om egentligen och det är nog till bokens fördel tror jag, att man inte vet så mycket om den. Det enda jag egentligen visste var att den skulle handla om två tvillingar som skiljs åt och där den ena blir vit och den andra fortsätter vara svart.

Jag gillade verkligen hur boken är berättad, med blickar både framåt och bakåt i tiden. Rasismen kommer från flera håll och det är intressant att man får se den ur olika perspektiv. Både Desiree och Stella är intressanta karaktärer och även fast man inte alltid tycker de är sympatiska eller omtyckta så kan man ändå förstå varför de beter sig som de gör.

Jag vill inte spoila alltför mycket om vad som händer, men jag blev överraskad över den del av boken som handlar om Jude och hennes partner. Det var en positiv överraskning och gjorde att boken kändes ännu mer brännande aktuell.

Slutet känns på samma sätt både passande, men också frustrerande öppet då jag gärna hade velat fortsätta läsa mer om denna komplicerade familj.

Hjärtlinjer är en oerhört läsvärd bok där det finns mycket att läsa och reflektera kring. Den känns också väldigt tillgänglig, den är lättläst trots att ämnena som boken tar upp är långt ifrån enkla.

Sen måste jag nämna omslaget, den utgåva jag fick tag i är något av det tråkigaste omslaget jag sett på länge! Speciellt om man jämför med originalet och omslaget till pocketugåvan som har så mycket mer färg.

Betyg: 4 av 5.

Recension

The Circle of Karma

Titel: The Circle of Karma

Författare: Kunzang Choden

Originalets titel:  –

Serie: 

Sidor: 316

Förlag: Penguin Global (2005)

Utläst:  3/5

Handling

The Circle of Karma is the first novel by a woman to come out of the small kingdom of Bhutan. Written in English, the novel tells the story of Tsomo, a young Bhutanese woman who embarks on the difficult and lonely journey of life. Tsomo’s travels, which begin after her mother’s death, take her away from her family, and leads her across Bhutan and into India. All the while, Tsomo seeks to find herself and a life partner, and grows as a person and a woman. The text of this unusual work is enriched by detailed descriptions of ritual life in Bhutan. The text of this unusual work is enriched by detailed descriptions of ritual life in Bhutan. The novel weaves a complex tapestry of life from a relatively unknown part of the world. 

Mina tankar

När det gäller att hitta böcker från vissa länder är det otroligt svår och från Bhutan kunde jag bara hitta denna bok. Turligt nog gick den att få tag på via fjärrlån.

Jag vet inte riktigt vad jag tycka om den här boken, det finns saker som är intressanta och jag blir också upprör när jag läser den. Tsumo är bitvis en intressant karaktär, framförallt när hon är på egen hand. Men största delen av boken är mest bara tragisk, männen utnyttjar och behandlar alla kvinnor illa vilket blir ganska jobbigt att läsa om i längden. Däremot tycker jag att den var ganska seg att läsa och att det i vissa stunder av boken inte alls hände något, vilket gjorde den lite tråkig ibland.

Sen märks det ju att boken skildrar en annan kultur och jag uppskattar ändå den inblicken man får i ett land som jag inte alls haft koll på innan.

Betyg: 3 av 5.
Recension

The Vanishing Act of Esme Lennox av Maggie O’Farrell

Titel: The Vanishing Act of Esme Lennox

Författare: Maggie O’Farrell

Originalets titel:  –

Serie: 

Sidor: 277

Förlag: Headline Review (2006)

Utläst:  10/3

Handling

Maggie O’Farrell takes readers on a journey to the darker places of the human heart, where desires struggle with the imposition of social mores. This haunting story explores the seedy past of Victorian asylums, the oppression of family secrets, and the way truth can change everything.

In the middle of tending to the everyday business at her vintage clothing shop and sidestepping her married boyfriend’s attempts at commitment, Iris Lockhart receives a stunning phone call: Her great-aunt Esme, whom she never knew existed, is being released from Cauldstone Hospital – where she has been locked away for over sixty years. 

Vad jag tycker

Det här är en bok som vi arbetat med på min engelskakurs. O’Farrell är en författare som jag varit nyfiken på att läsa, men det blev aldrig av.

I början hade jag lite svårt att komma in i boken. Jag tror det har att göra med att boken inte har någon klassisk kapitelindelning utan bara styckindelning. När jag väl hade vant mig med det så sögs jag verkligen in i berättelsen. Jag förstår tanken med att dela in boken, men det kräver lite mer av läsaren.

Språket och sättet som O’Farrell berättar historien på är väldigt fint. Jag gillar att man som läsare hela tiden för försöka klura ut allting själv och att man inte blir skriven på nästan. Det ryms så mycket mellan raderna.

När det gäller karaktärerna så hade jag gärna klarat mig utan Alex, jag tycker inte att han tillför något. Däremot är Iris och Esme otroligt intressanta och parallellerna mellan de blir också allt mer tydliga ju mer man läser.

Jag tror att detta är en bok som man inte ska veta så mycket om innan man börjar läsa den. Baksidestexten avslöjar alldeles för mycket.

Om jag ska klaga på något mer är att jag har lite svårt att förstå slutet och att jag känner att jag gärna skulle ville diskutera slutet med någon, även om jag har mina aningar om vad som händer.

Jag är riktigt nöjd med mitt första möta med O’Farrell och jag ser fram emot att läsa mer.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Trettiotre tänder av Colin Cotterill

Titel: Trettiotre tänder

Författare: Colin Cotterill

Originalets titel:  Thirty-Three Teeth (2005)

Serie: Dr. Siri Paiboun

Sidor: 254

Förlag: Bra böcker (2010)

Utläst:  23/2

Handling

Dr Siri Paiboun, en av de sista läkarna som finns kvar i Laos efter kommunisternas övertagande, har utsetts till statscoroner. Han har ingen utbildning för arbetet, men denne självständige sjuttiotvååring har en enastående merit: nyfikenhet. Det gör honom ingenting att han utsätter sig för partihierarkins vrede när han reder ut mystiska mord, för han har de dödas andar på sin sida.

Dr Siri är en upptagen man som äter middag med den avsatte kungen, går på shamankonferens och räddas av en elefants ande. Samtidigt börjar illa tilltygade lik att hopa sig hemma i högkvarteret i Vientiane. Kan det vara den försvunna björnen från cirkusen, eller är det en vartiger? Dr Siris trogna assistent syster Dtui snokar omkring, men andarna vakar inte över henne som de gör över hennes chef … Och vad är det egentligen för en varelse som har trettiotre tänder?

Vad jag tycker

Det här var ingen höjdare, raka motsatsen. När det gällde att hitta en bok från Laos var det svårt att hitta laotiska författare, varför valet föll på en bok som utspelade sig där.

Till bokens försvar ska sägas att detta är den andra delen i en serie, men det hjälper inte för att rädda en dålig bok. Egentligen tycker jag att hela boken är otroligt förvirrande och jag har svårt att förstå den då det känns som att det saknas en röd tråd och att det mest bara är den där doktorn som far hit och dit och hälsar på folk. Sen är det också någon sorts konstig blandning mellan kommunism och doktorns kontakt med andevärlden vilket bara gör det än mer förvirrat.

Så, ingen hit alltså, och en bok som man med gott samvete kan hoppa över att läsa. Det enda bra jag kan säga om den är att den inte är så lång och att den går fort att läsa.

Betyg: 1 av 5.
Recension

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows

Titel: My Lady Jane: The Not Entirely True Story

Författare: Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows

Originalets titel:  –

Serie: The Lady Janies #1

Sidor: 414

Förlag: Walker books (2016)

Utläst:  18/2

Handling

A comical, fantastical and witty re-imagining of the Tudor world, perfect for fans of Pride and Prejudice and Zombies. Lady Jane Grey, sixteen, is about to be married to a total stranger – and caught up in an insidious plot to rob her cousin, King Edward, of his throne. But that’s the least of Jane’s problems. She’s about to become Queen of England. Like that could go wrong.

Vad jag tycker

Detta är en bok som jag haft ståendes i bokhyllan rätt länge utan att ha kommit mig för att läsa den. På papperet är det en bok som passar mig och jag blev inte besviken.

Hela bokens koncept och handling känns rätt unikt. Jag gillar att det utgår från en verklig person men att författarna satt sin egen prägel på det hela. Boken är riktigt underhållande och även om själva handlingen är rätt förutsägbar är det en fröjd att läsa.

En tanke som jag hade medan jag läste My lady Jane var att författarna måste ha haft otroligt kul när de skrev boken ihop. Det finns en berättarglädje som lyser igenom och färgar hela boken. De har en väldigt underhållande ton i sitt sätt att berätta historien på.

Vissa saker känns lite förenklade, till exempel hur den stora konflikten löser sig på slutet, men det gör ingenting för mig för det var en sån otroligt underhållande bok att läsa. Sedan väckte boken också min vetgiriga sida, att ta reda på mer om den verkliga personen som boken är baserad på.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Burma boy av Biyi Bandele-Thomas

Titel: Burma boy

Författare: Biyi Bandele-Thomas

Originalets titel:  Burma boy (2007)

Serie: 

Sidor: 229

Förlag: Leopard (2010)

Utläst:  4/2

Handling

Burma, mars 1944. Ett brittiskt specialförband har fått i uppdrag att ta sig bakom japanernas linjer. Bland dessa soldater finns menige Ali Banana som för några månader sedan rymde från sin hemby i Nigeria. Ali är bara fjorton år, men har ljugit om sin ålder för att kunna ta värvning och nu har ödets nycker fört honom till detta frontförband.

Soldaterna kämpar sig genom djungeln i outhärdlig hetta och når så småningom White City, en brittisk utpost djupt inne på fientligt territorium. Där väntar ett ännu värre helvete: Varje natt attackeras de av horder av japanska självmordssoldater, varje morgon tvingas de röja undan hundratals kroppar.

Vad jag tycker

Ett av mina mål med min läsning är att någon gång lyckas läsa en bok från varje land i världen. Vissa länder är som sagt svårare än andra, som Burma då jag ville hitta en skönlitterär bok.

Författaren är från Nigeria, men vad jag förstår är boken delvis baserad på hans fars erfarenheter under 2:a världskriget och boken utspelar sig också i Burma.

Jag har lite svårt att hålla isär alla karaktärer och språket tycker jag ibland blir lite krångligt. Det känns som en ganska typisk krigsskildring, fasor blandas med stunder av humor och hopp. Boken blev bättre mot slutet och de sista kapitlen var ändå rätt så drabbande då man verkligen fick en inblick i kriget.

Innan jag läste Burma boy hade jag ingen aning om att trupper från Nigeria deltog i 2:a världskriget och jag hade inte heller koll på vilka insatser som gjordes i Burma så på det viset var det en intressant historielektion. Det var även intressant att få läsa mer om kriget, men som utspelade sig på en plats som inte brukar få lika uppmärksamhet.

Betyg: 3 av 5.
Recension

To Kill a Mockingbird

Titel: To Kill a Mockingbird

Författare: Harper Lee

Originalets titel: –

Serie: To Kill a Mockingbird

Sidor: 367

Förlag: Grand Central Publishing (1960)

Utläst:  27/1

Handling

The unforgettable novel of a childhood in a sleepy Southern town and the crisis of conscience that rocked it, To Kill A Mockingbird became both an instant bestseller and a critical success when it was first published in 1960. It went on to win the Pulitzer Prize in 1961 and was later made into an Academy Award-winning film, also a classic.

Vad jag tycker

Den här vårterminen läser jag en engelskakurs där det även ingår en del skönlitteratur. Detta var den första boken som skulle läsas.

Detta är en klassiker som jag har velat läsa länge, men som jag aldrig riktigt kommit mig för. Jag visste inte riktigt vad jag hade väntat mig, men den var ändå inte riktigt som jag trodde att den skulle vara.

Trots att det är över 60 år sedan så känns ämnen smärtsamt aktuellt, inte minst med tanke på Black lives matter. Det är nog främst rättegångsdramat som berör mig och hur hela staden dömer redan på förhand.

Det är också ett intressant grepp att hela boken skildras ur Scouts ögon och att man får följa henne under en så pass lång tid. Däremot tycker jag att boken bitvis var rätt seg, det var först vid del 2 som boken började bli intressant.

Språket är ganska öppet rasistiskt, men samtidigt är det nog för mig det som ger boken trovärdighet om man betänker när och var boken utspelar sig även om det är rätt jobbigt att läsa vilka åsikter en del folk har.

To Kill a Mockingbird är en intressant klassiker och jag är glad över att äntligen ha läst den. Jag har redan nu reserverat Go set a watchman då jag är nyfiken på den boken också.

Betyg: 3 av 5.