Recension

Historieläraren

Titel: Historieläraren

Författare: Matt Haig

Originalets titel: How to Stop Time (2017)

Serie: 

Sidor: 384

Förlag: Polaris (2018)

Utläst:  12/8

Handling

Tom Hazard bär på en livsfarlig hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets Jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.

Tom är ”kvasi-odödlig”. På 13-14 år åldras han endast ett. Han har med åren blivit en outsider, en betraktare av världen utifrån, förundrad och kritisk. Han följer franska revolutionen, fascineras av Facebook och hänger med Zelda Fitzgerald och Josephine Baker. Det enda han inte får göra, det enda förbjudna, är att bli kär.

Som historielärare på en grundskola i London har han hittat det perfekta jobbet: han kan lära barnen om häxjakten, världskrigen och andra stora historiska händelser. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att springa ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter.

Mina tankar

Matt Haig är en författare vars böcker jag har varit nyfiken på ett bra tag då jag sett så många som gillat hans böcker. Konceptet med boken är intressant och jag gillar verkligen aspekten om tid och nästan odödlighet.

Boken är lättsamt skriven och den är väldigt lätt att leva sig in i. Jag förstår kanske inte alla Toms val men det är intressant att få se livet ur hans perspektiv då han levt igenom så många tidsåldrar och sett världen förändras många gånger om.

Jag gillar upplägget med boken att man både för följa Tom i nutiden men också hans tidigare liv och de människor han mött där då man förstår varför han har blivit den han är.

Som sagt gillar jag mycket med Historieläraren, den är väldigt finstämd men slutet känns lite väl stressat i jämförelse med resten av boken.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Där kräftorna sjunger

Titel: Där kräftorna sjunger

Författare: Delia Owens

Originalets titel: Where the Crawdads Sing (2018)

Serie: 

Längd: 12 timmar 48 minuter

Uppläsare: Anna Maria Käll

Förlag: Bonnier Audio (2020)

Utläst: 6/8

Handling

Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.

Mina tankar

Den här boken har ju varit otroligt hypad och av den anledningen har jag varit lite orolig när jag skulle börja läsa den. Sen visste jag att naturen skulle ha en rätt stor plats i boken, vilket inte alltid brukar funka för mig då jag vill ha lite mer än en författare som bara beskriver naturen.

En annan faktor som gjorde mig nervös var att jag lyssnade på ljudboken. Detta eftersom det var rätt så lång kö på boken på biblioteket och att jag inte ville vänta så länge med att läsa den tillsammans med Camilla.

Det gick faktiskt rätt så bra att lyssna på boken, men det är klart att det blir en lite annan upplevelse. Vi kan börja med det jag faktiskt gillar. Jag gillar Kya som huvudperson och att man får följa hennes isolerade liv och hur hon försöker skapa sig ett liv trots att nästan alla verkar vara emot henne och behandlar på ett hemskt sätt. Naturen och naturskildringarna funkar också och det känns nästan som en karaktär i boken. Det låter kanske lite fel, men jag gillar att boken var rätt tragisk och att den inte kändes så glättig.

Flera gånger under läsningen fick jag ganska starka vibbar av Dödssynden då det här kändes lite som en bok i samma anda, men med ”white trash” istället och en inslängd mordgåta.

Jag har hört rätt många som klagat på mordhistorien i boken och jag är beredd att hålla med. Det hade funkat utan. Men något som gjorde att boken tappade för mig var slutet. Det kändes lite för snabbt, lite för hafsigt gjort och det kändes inte som att det överensstämde med hur karaktärerna var innan. Det kändes inte som att det passade boken om man betänker allt som hände innan och det gör att det bara blir en 3:a i betyg då den innan hade ett betydligt bättre betyg på gång.

Betyg: 3 av 5.
Okategoriserade

Bittert arv

Titel: Bittert arv

Författare: Kiran Desai

Originalets titel: The Inheritance of Loss (2005)

Serie: 

Sidor: 349

Förlag: Wahlström & Widstrand (2007)

Utläst:  19/7

Handling

I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare, utbildad i Cambridge, med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, mister sina föräldrar och kommer för att bo hos honom.

Sai är främst hänvisad till den gamle kockens tafatta omsorger. Kocken i sin tur fantiserar ihop illa underbyggda framgångsdrömmar om sin son Biju som emigrerat till New York. I själva verket lever sonen i hopplös misär och hankar sig fram på sjaskiga syltor.

När Sai är sjutton år gammal kommer den nepalesiske matematikläraren, Gyan, in i hennes liv. En förtrollande kärlekshistoria utvecklas i hemlighet mellan de två ungdomarna, men passionen grumlas när Gyan kommer i kontakt med den nyvaknade nationalistiska gerillans verksamhet

Mina tankar

När jag började läsa boken hade jag ändå lite förhoppningar om att det skulle vara en intressant familjeskildring från Neapel. Tyvärr blev jag rätt besviken på den.

I början var den rätt lätt att läsa, men efter ett tag kändes det bara som att man läste utan att det hände någonting. Jag tror att det jag kanske saknade mest var att karaktärerna inte utvecklades eller nyanserades, de kändes rätt platta.

Bitar av boken var dock intressanta, framförallt en bit in i boken när man får läsa mer om motsättningarna mellan Nepal och Indien. Tyvärr dröjde det lite för lång tid innan det började hända något och jag kände mig aldrig riktigt engagerad i berättelsen.

Betyg: 2 av 5.
Recension

Den trettonde historien

Titel: Den trettonde historien

Författare: Diane Setterfield

Originalets titel: The Thirteenth Tale (2006)

Serie: 

Sidor: 438

Förlag: Albert Bonniers förlag (2007)

Utläst:  11/7

Handling

Den tillbakadragna Margaret Lea arbetar i sin fars antikvariat när hon en dag får ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter. Margaret vet inte mycket mer än alla andra om den gäckande personligheten när hon andäktigt läser brevet. 56 romaner på lika många år, fler böcker sålda än bibeln, 19 filmer baserade på hennes romaner – men vid varje intervjutillfälle har författarinnan diktat upp historier om sitt liv och sin bakgrund. Nu, om man kan tro brevet, vill Vida Winter berätta sanningen om sig själv. Detta är i sig märkligt nog, men ännu märkligare är: hur kommer det sig att hon vill berätta den för Margaret?

Nervös och mycket nyfiken reser Margaret till Yorkshire för att möta den åldrade författaren och höra hennes berättelse om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isabelle och hennes vilda, rödhåriga tvillingar, Adeline och Emmeline. Biografens uppgift är dock att skildra fakta och på något sätt litar Margaret inte helt på Vida och den snåriga resan mot sanningen avslöjar mörka familjehemligheter. 

Mina tankar

Ytterligare en bok som jag har läst tillsammans med Camilla. Detta är en bok som jag egentligen har velat läsa väldigt länge, men som jag inte kommit mig för att läsa. Detta är en stark bok och den är underhållande att läsa, även om jag tvivlar att den kommer lämna ett längre bestående intryck.

Jag gillar att berättelsen känns så tidlös på något sätt och att den har historier/berättande i fokus. Vida Winter är en intressant karaktär och Margaret bleknar lite i jämförelse. Den historia man får ta del av är rätt så fascinerande och tragisk. Av någon anledning hade jag fått för mig att boken skulle vara lite mindre mörk, men det finns glimtar av hopp.

Jag hade lite svårt att komma in i boken. Den är lättläst, men den kändes också lite seg. Jag funderar om det kunde ha lite med språket att göra, det känns lite högtravande på något sätt och skapar distans till den som läser.

Den trettonde historien innehåller en hel del referenser både till andra böcker och författare. Jag kan gräma mig lite över att jag inte läst Jane Eyre då den boken har en rätt viktig roll i den här boken.

Överlag är det en intressant och berörande historia, men efter att ha läst ut boken längtar jag efter mer för en del saker känns oavslutade vilket är lite frustrerande.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Ett brokigt band om renens horn

Titel: Ett brokigt band om renens horn

Författare: Balajieyi

Originalets titel:  Xunlu jiao shang de caidai

Serie: 

Sidor: 250

Förlag: Bokförlaget Wan Zhi (2017)

Utläst:  9/5

Handling

Dasja är en ung evenkisk flicka som lever med sina föräldrar och syskon i området på gränsen mellan Kina och Ryssland. När föräldrarna lämnar henne ensam i vistet under några veckor träffar hon Pasjenka, en ung man som hon först misstar för ett spöke. Deras möte blir början på en vacker kärlekshistoria, men de har många svårigheter att övervinna innan de kan få varandra.

Mina tankar

När det gällde att hitta en bok från Mongoliet så föll valet på denna bok, inte minst för att den handlade om en ursprungsbefolkning som tillhör en minoritet i landet.

Jag hade egentligen inga förväntningar på boken, men den visade sig vara en positiv överraskning. Den är inget litterärt mästerverk, men den ger en intressant inblick i evenkernas liv under början av 1900-talet och hur det var att leva som nomader och vara så beroende av väder och jakt. Själva kärlekshistorien tycker jag gör varken till eller från och det var inte heller anledningen till att jag läste boken.

Boken innehåller både ett förord av översättaren samt ett efterord av författaren själv. Jag tycker ändå översättningen är gjord med omsorg och ord och uttryck från evenkerna har behållts och istället finns en liten ordlista. Även om det ibland var lite besvärligt att bläddra fram och tillbaka tycker jag det var bra att behålla det.

Som sagt, Ett brokigt band om renens horn är en intressant och läsvärd bok om man är intresserad av andra kulturer och seder. Det är en bok som jag nog aldrig skulle ha upptäck själv om jag inte haft min världen runt-utmaning.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Hjärtlinjer

Titel: Hjärtlinjer

Författare: Brit Bennett

Originalets titel:  The Vanishing Half (2020)

Serie: 

Sidor: 363

Förlag: Albert Bonniers förlag (2020)

Utläst:  5/5

Handling

Som tonåringar rymmer tvillingsystrarna Desiree och Stella Vignes till New Orleans. Där inser Stella för första gången att hennes hud är så ljus att andra människor kan ta henne för vit. Så snart hon upptäckt kraften i den förklädnaden finns ingen återvändo.

Tjugo år senare lär två unga kvinnor känna varandra i 80-talets Los Angeles. På ytan har de inte mycket gemensamt, men de delar samma rötter.

Mina tankar

Det här är en bok som jag har velat läsa ändå sedan den kom ut och då den blev väldigt populär i och med förra sommarens demonstrationer i USA.

Trots att boken fått så mycket uppmärksam visste jag inte så mycket om vad boken handlade om egentligen och det är nog till bokens fördel tror jag, att man inte vet så mycket om den. Det enda jag egentligen visste var att den skulle handla om två tvillingar som skiljs åt och där den ena blir vit och den andra fortsätter vara svart.

Jag gillade verkligen hur boken är berättad, med blickar både framåt och bakåt i tiden. Rasismen kommer från flera håll och det är intressant att man får se den ur olika perspektiv. Både Desiree och Stella är intressanta karaktärer och även fast man inte alltid tycker de är sympatiska eller omtyckta så kan man ändå förstå varför de beter sig som de gör.

Jag vill inte spoila alltför mycket om vad som händer, men jag blev överraskad över den del av boken som handlar om Jude och hennes partner. Det var en positiv överraskning och gjorde att boken kändes ännu mer brännande aktuell.

Slutet känns på samma sätt både passande, men också frustrerande öppet då jag gärna hade velat fortsätta läsa mer om denna komplicerade familj.

Hjärtlinjer är en oerhört läsvärd bok där det finns mycket att läsa och reflektera kring. Den känns också väldigt tillgänglig, den är lättläst trots att ämnena som boken tar upp är långt ifrån enkla.

Sen måste jag nämna omslaget, den utgåva jag fick tag i är något av det tråkigaste omslaget jag sett på länge! Speciellt om man jämför med originalet och omslaget till pocketugåvan som har så mycket mer färg.

Betyg: 4 av 5.

Recension

The Circle of Karma

Titel: The Circle of Karma

Författare: Kunzang Choden

Originalets titel:  –

Serie: 

Sidor: 316

Förlag: Penguin Global (2005)

Utläst:  3/5

Handling

The Circle of Karma is the first novel by a woman to come out of the small kingdom of Bhutan. Written in English, the novel tells the story of Tsomo, a young Bhutanese woman who embarks on the difficult and lonely journey of life. Tsomo’s travels, which begin after her mother’s death, take her away from her family, and leads her across Bhutan and into India. All the while, Tsomo seeks to find herself and a life partner, and grows as a person and a woman. The text of this unusual work is enriched by detailed descriptions of ritual life in Bhutan. The text of this unusual work is enriched by detailed descriptions of ritual life in Bhutan. The novel weaves a complex tapestry of life from a relatively unknown part of the world. 

Mina tankar

När det gäller att hitta böcker från vissa länder är det otroligt svår och från Bhutan kunde jag bara hitta denna bok. Turligt nog gick den att få tag på via fjärrlån.

Jag vet inte riktigt vad jag tycka om den här boken, det finns saker som är intressanta och jag blir också upprör när jag läser den. Tsumo är bitvis en intressant karaktär, framförallt när hon är på egen hand. Men största delen av boken är mest bara tragisk, männen utnyttjar och behandlar alla kvinnor illa vilket blir ganska jobbigt att läsa om i längden. Däremot tycker jag att den var ganska seg att läsa och att det i vissa stunder av boken inte alls hände något, vilket gjorde den lite tråkig ibland.

Sen märks det ju att boken skildrar en annan kultur och jag uppskattar ändå den inblicken man får i ett land som jag inte alls haft koll på innan.

Betyg: 3 av 5.
Recension

The Vanishing Act of Esme Lennox av Maggie O’Farrell

Titel: The Vanishing Act of Esme Lennox

Författare: Maggie O’Farrell

Originalets titel:  –

Serie: 

Sidor: 277

Förlag: Headline Review (2006)

Utläst:  10/3

Handling

Maggie O’Farrell takes readers on a journey to the darker places of the human heart, where desires struggle with the imposition of social mores. This haunting story explores the seedy past of Victorian asylums, the oppression of family secrets, and the way truth can change everything.

In the middle of tending to the everyday business at her vintage clothing shop and sidestepping her married boyfriend’s attempts at commitment, Iris Lockhart receives a stunning phone call: Her great-aunt Esme, whom she never knew existed, is being released from Cauldstone Hospital – where she has been locked away for over sixty years. 

Vad jag tycker

Det här är en bok som vi arbetat med på min engelskakurs. O’Farrell är en författare som jag varit nyfiken på att läsa, men det blev aldrig av.

I början hade jag lite svårt att komma in i boken. Jag tror det har att göra med att boken inte har någon klassisk kapitelindelning utan bara styckindelning. När jag väl hade vant mig med det så sögs jag verkligen in i berättelsen. Jag förstår tanken med att dela in boken, men det kräver lite mer av läsaren.

Språket och sättet som O’Farrell berättar historien på är väldigt fint. Jag gillar att man som läsare hela tiden för försöka klura ut allting själv och att man inte blir skriven på nästan. Det ryms så mycket mellan raderna.

När det gäller karaktärerna så hade jag gärna klarat mig utan Alex, jag tycker inte att han tillför något. Däremot är Iris och Esme otroligt intressanta och parallellerna mellan de blir också allt mer tydliga ju mer man läser.

Jag tror att detta är en bok som man inte ska veta så mycket om innan man börjar läsa den. Baksidestexten avslöjar alldeles för mycket.

Om jag ska klaga på något mer är att jag har lite svårt att förstå slutet och att jag känner att jag gärna skulle ville diskutera slutet med någon, även om jag har mina aningar om vad som händer.

Jag är riktigt nöjd med mitt första möta med O’Farrell och jag ser fram emot att läsa mer.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Trettiotre tänder av Colin Cotterill

Titel: Trettiotre tänder

Författare: Colin Cotterill

Originalets titel:  Thirty-Three Teeth (2005)

Serie: Dr. Siri Paiboun

Sidor: 254

Förlag: Bra böcker (2010)

Utläst:  23/2

Handling

Dr Siri Paiboun, en av de sista läkarna som finns kvar i Laos efter kommunisternas övertagande, har utsetts till statscoroner. Han har ingen utbildning för arbetet, men denne självständige sjuttiotvååring har en enastående merit: nyfikenhet. Det gör honom ingenting att han utsätter sig för partihierarkins vrede när han reder ut mystiska mord, för han har de dödas andar på sin sida.

Dr Siri är en upptagen man som äter middag med den avsatte kungen, går på shamankonferens och räddas av en elefants ande. Samtidigt börjar illa tilltygade lik att hopa sig hemma i högkvarteret i Vientiane. Kan det vara den försvunna björnen från cirkusen, eller är det en vartiger? Dr Siris trogna assistent syster Dtui snokar omkring, men andarna vakar inte över henne som de gör över hennes chef … Och vad är det egentligen för en varelse som har trettiotre tänder?

Vad jag tycker

Det här var ingen höjdare, raka motsatsen. När det gällde att hitta en bok från Laos var det svårt att hitta laotiska författare, varför valet föll på en bok som utspelade sig där.

Till bokens försvar ska sägas att detta är den andra delen i en serie, men det hjälper inte för att rädda en dålig bok. Egentligen tycker jag att hela boken är otroligt förvirrande och jag har svårt att förstå den då det känns som att det saknas en röd tråd och att det mest bara är den där doktorn som far hit och dit och hälsar på folk. Sen är det också någon sorts konstig blandning mellan kommunism och doktorns kontakt med andevärlden vilket bara gör det än mer förvirrat.

Så, ingen hit alltså, och en bok som man med gott samvete kan hoppa över att läsa. Det enda bra jag kan säga om den är att den inte är så lång och att den går fort att läsa.

Betyg: 1 av 5.
Recension

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows

Titel: My Lady Jane: The Not Entirely True Story

Författare: Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows

Originalets titel:  –

Serie: The Lady Janies #1

Sidor: 414

Förlag: Walker books (2016)

Utläst:  18/2

Handling

A comical, fantastical and witty re-imagining of the Tudor world, perfect for fans of Pride and Prejudice and Zombies. Lady Jane Grey, sixteen, is about to be married to a total stranger – and caught up in an insidious plot to rob her cousin, King Edward, of his throne. But that’s the least of Jane’s problems. She’s about to become Queen of England. Like that could go wrong.

Vad jag tycker

Detta är en bok som jag haft ståendes i bokhyllan rätt länge utan att ha kommit mig för att läsa den. På papperet är det en bok som passar mig och jag blev inte besviken.

Hela bokens koncept och handling känns rätt unikt. Jag gillar att det utgår från en verklig person men att författarna satt sin egen prägel på det hela. Boken är riktigt underhållande och även om själva handlingen är rätt förutsägbar är det en fröjd att läsa.

En tanke som jag hade medan jag läste My lady Jane var att författarna måste ha haft otroligt kul när de skrev boken ihop. Det finns en berättarglädje som lyser igenom och färgar hela boken. De har en väldigt underhållande ton i sitt sätt att berätta historien på.

Vissa saker känns lite förenklade, till exempel hur den stora konflikten löser sig på slutet, men det gör ingenting för mig för det var en sån otroligt underhållande bok att läsa. Sedan väckte boken också min vetgiriga sida, att ta reda på mer om den verkliga personen som boken är baserad på.

Betyg: 4 av 5.