Recension

The Vanishing Act of Esme Lennox av Maggie O’Farrell

Titel: The Vanishing Act of Esme Lennox

Författare: Maggie O’Farrell

Originalets titel:  –

Serie: 

Sidor: 277

Förlag: Headline Review (2006)

Utläst:  10/3

Handling

Maggie O’Farrell takes readers on a journey to the darker places of the human heart, where desires struggle with the imposition of social mores. This haunting story explores the seedy past of Victorian asylums, the oppression of family secrets, and the way truth can change everything.

In the middle of tending to the everyday business at her vintage clothing shop and sidestepping her married boyfriend’s attempts at commitment, Iris Lockhart receives a stunning phone call: Her great-aunt Esme, whom she never knew existed, is being released from Cauldstone Hospital – where she has been locked away for over sixty years. 

Vad jag tycker

Det här är en bok som vi arbetat med på min engelskakurs. O’Farrell är en författare som jag varit nyfiken på att läsa, men det blev aldrig av.

I början hade jag lite svårt att komma in i boken. Jag tror det har att göra med att boken inte har någon klassisk kapitelindelning utan bara styckindelning. När jag väl hade vant mig med det så sögs jag verkligen in i berättelsen. Jag förstår tanken med att dela in boken, men det kräver lite mer av läsaren.

Språket och sättet som O’Farrell berättar historien på är väldigt fint. Jag gillar att man som läsare hela tiden för försöka klura ut allting själv och att man inte blir skriven på nästan. Det ryms så mycket mellan raderna.

När det gäller karaktärerna så hade jag gärna klarat mig utan Alex, jag tycker inte att han tillför något. Däremot är Iris och Esme otroligt intressanta och parallellerna mellan de blir också allt mer tydliga ju mer man läser.

Jag tror att detta är en bok som man inte ska veta så mycket om innan man börjar läsa den. Baksidestexten avslöjar alldeles för mycket.

Om jag ska klaga på något mer är att jag har lite svårt att förstå slutet och att jag känner att jag gärna skulle ville diskutera slutet med någon, även om jag har mina aningar om vad som händer.

Jag är riktigt nöjd med mitt första möta med O’Farrell och jag ser fram emot att läsa mer.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Trettiotre tänder av Colin Cotterill

Titel: Trettiotre tänder

Författare: Colin Cotterill

Originalets titel:  Thirty-Three Teeth (2005)

Serie: Dr. Siri Paiboun

Sidor: 254

Förlag: Bra böcker (2010)

Utläst:  23/2

Handling

Dr Siri Paiboun, en av de sista läkarna som finns kvar i Laos efter kommunisternas övertagande, har utsetts till statscoroner. Han har ingen utbildning för arbetet, men denne självständige sjuttiotvååring har en enastående merit: nyfikenhet. Det gör honom ingenting att han utsätter sig för partihierarkins vrede när han reder ut mystiska mord, för han har de dödas andar på sin sida.

Dr Siri är en upptagen man som äter middag med den avsatte kungen, går på shamankonferens och räddas av en elefants ande. Samtidigt börjar illa tilltygade lik att hopa sig hemma i högkvarteret i Vientiane. Kan det vara den försvunna björnen från cirkusen, eller är det en vartiger? Dr Siris trogna assistent syster Dtui snokar omkring, men andarna vakar inte över henne som de gör över hennes chef … Och vad är det egentligen för en varelse som har trettiotre tänder?

Vad jag tycker

Det här var ingen höjdare, raka motsatsen. När det gällde att hitta en bok från Laos var det svårt att hitta laotiska författare, varför valet föll på en bok som utspelade sig där.

Till bokens försvar ska sägas att detta är den andra delen i en serie, men det hjälper inte för att rädda en dålig bok. Egentligen tycker jag att hela boken är otroligt förvirrande och jag har svårt att förstå den då det känns som att det saknas en röd tråd och att det mest bara är den där doktorn som far hit och dit och hälsar på folk. Sen är det också någon sorts konstig blandning mellan kommunism och doktorns kontakt med andevärlden vilket bara gör det än mer förvirrat.

Så, ingen hit alltså, och en bok som man med gott samvete kan hoppa över att läsa. Det enda bra jag kan säga om den är att den inte är så lång och att den går fort att läsa.

Betyg: 1 av 5.
Recension

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows

Titel: My Lady Jane: The Not Entirely True Story

Författare: Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows

Originalets titel:  –

Serie: The Lady Janies #1

Sidor: 414

Förlag: Walker books (2016)

Utläst:  18/2

Handling

A comical, fantastical and witty re-imagining of the Tudor world, perfect for fans of Pride and Prejudice and Zombies. Lady Jane Grey, sixteen, is about to be married to a total stranger – and caught up in an insidious plot to rob her cousin, King Edward, of his throne. But that’s the least of Jane’s problems. She’s about to become Queen of England. Like that could go wrong.

Vad jag tycker

Detta är en bok som jag haft ståendes i bokhyllan rätt länge utan att ha kommit mig för att läsa den. På papperet är det en bok som passar mig och jag blev inte besviken.

Hela bokens koncept och handling känns rätt unikt. Jag gillar att det utgår från en verklig person men att författarna satt sin egen prägel på det hela. Boken är riktigt underhållande och även om själva handlingen är rätt förutsägbar är det en fröjd att läsa.

En tanke som jag hade medan jag läste My lady Jane var att författarna måste ha haft otroligt kul när de skrev boken ihop. Det finns en berättarglädje som lyser igenom och färgar hela boken. De har en väldigt underhållande ton i sitt sätt att berätta historien på.

Vissa saker känns lite förenklade, till exempel hur den stora konflikten löser sig på slutet, men det gör ingenting för mig för det var en sån otroligt underhållande bok att läsa. Sedan väckte boken också min vetgiriga sida, att ta reda på mer om den verkliga personen som boken är baserad på.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Burma boy av Biyi Bandele-Thomas

Titel: Burma boy

Författare: Biyi Bandele-Thomas

Originalets titel:  Burma boy (2007)

Serie: 

Sidor: 229

Förlag: Leopard (2010)

Utläst:  4/2

Handling

Burma, mars 1944. Ett brittiskt specialförband har fått i uppdrag att ta sig bakom japanernas linjer. Bland dessa soldater finns menige Ali Banana som för några månader sedan rymde från sin hemby i Nigeria. Ali är bara fjorton år, men har ljugit om sin ålder för att kunna ta värvning och nu har ödets nycker fört honom till detta frontförband.

Soldaterna kämpar sig genom djungeln i outhärdlig hetta och når så småningom White City, en brittisk utpost djupt inne på fientligt territorium. Där väntar ett ännu värre helvete: Varje natt attackeras de av horder av japanska självmordssoldater, varje morgon tvingas de röja undan hundratals kroppar.

Vad jag tycker

Ett av mina mål med min läsning är att någon gång lyckas läsa en bok från varje land i världen. Vissa länder är som sagt svårare än andra, som Burma då jag ville hitta en skönlitterär bok.

Författaren är från Nigeria, men vad jag förstår är boken delvis baserad på hans fars erfarenheter under 2:a världskriget och boken utspelar sig också i Burma.

Jag har lite svårt att hålla isär alla karaktärer och språket tycker jag ibland blir lite krångligt. Det känns som en ganska typisk krigsskildring, fasor blandas med stunder av humor och hopp. Boken blev bättre mot slutet och de sista kapitlen var ändå rätt så drabbande då man verkligen fick en inblick i kriget.

Innan jag läste Burma boy hade jag ingen aning om att trupper från Nigeria deltog i 2:a världskriget och jag hade inte heller koll på vilka insatser som gjordes i Burma så på det viset var det en intressant historielektion. Det var även intressant att få läsa mer om kriget, men som utspelade sig på en plats som inte brukar få lika uppmärksamhet.

Betyg: 3 av 5.
Recension

To Kill a Mockingbird

Titel: To Kill a Mockingbird

Författare: Harper Lee

Originalets titel: –

Serie: To Kill a Mockingbird

Sidor: 367

Förlag: Grand Central Publishing (1960)

Utläst:  27/1

Handling

The unforgettable novel of a childhood in a sleepy Southern town and the crisis of conscience that rocked it, To Kill A Mockingbird became both an instant bestseller and a critical success when it was first published in 1960. It went on to win the Pulitzer Prize in 1961 and was later made into an Academy Award-winning film, also a classic.

Vad jag tycker

Den här vårterminen läser jag en engelskakurs där det även ingår en del skönlitteratur. Detta var den första boken som skulle läsas.

Detta är en klassiker som jag har velat läsa länge, men som jag aldrig riktigt kommit mig för. Jag visste inte riktigt vad jag hade väntat mig, men den var ändå inte riktigt som jag trodde att den skulle vara.

Trots att det är över 60 år sedan så känns ämnen smärtsamt aktuellt, inte minst med tanke på Black lives matter. Det är nog främst rättegångsdramat som berör mig och hur hela staden dömer redan på förhand.

Det är också ett intressant grepp att hela boken skildras ur Scouts ögon och att man får följa henne under en så pass lång tid. Däremot tycker jag att boken bitvis var rätt seg, det var först vid del 2 som boken började bli intressant.

Språket är ganska öppet rasistiskt, men samtidigt är det nog för mig det som ger boken trovärdighet om man betänker när och var boken utspelar sig även om det är rätt jobbigt att läsa vilka åsikter en del folk har.

To Kill a Mockingbird är en intressant klassiker och jag är glad över att äntligen ha läst den. Jag har redan nu reserverat Go set a watchman då jag är nyfiken på den boken också.

Betyg: 3 av 5.
Recension

The Diviners av Libba Bray

Titel: The Diviners

Författare: Libba Bray

Originalets titel: –

Serie: The Diviners #1

Sidor: 578

Förlag: Atom (2014)

Utläst:  20/1

Handling

It’s 1920s New York City. It’s flappers and Follies, jazz and gin. It’s after the war but before the depression. And for certain group of bright young things it’s the opportunity to party like never before.

For Evie O’Neill, it’s escape. She’s never fit in in small town Ohio and when she causes yet another scandal, she’s shipped off to stay with an uncle in the big city. But far from being exile, this is exactly what she’s always wanted: the chance to show how thoroughly modern and incredibly daring she can be.

But New York City isn’t about just jazz babies and follies girls. It has a darker side. Young women are being murdered across the city. And these aren’t crimes of passion. They’re gruesome. They’re planned. They bear a strange resemblance to an obscure group of tarot cards. And the New York City police can’t solve them alone.

Evie wasn’t just escaping the stifling life of Ohio, she was running from the knowledge of what she could do. She has a secret. A mysterious power that could help catch the killer – if he doesn’t catch her first.

Vad jag tycker

Detta är en bok som jag köpte för några år sedan, men som vanligt har det tagit tid att sätta sig ner och läsa den. Även detta är en bok som jag läst tillsammans med Camilla.

Jag har av någon anledning varit lite skeptisk till denna bok utan att jag kan förklara varför. Även när jag började läsa den var jag lite tveksam, mest för att jag hade svårt att bestämma genre på boken. Det är som en blandning av young adult, fantasy, historisk fiktion från 1920-talet och paranormala inslag. Det blir som ganska mycket att sätta sig in i och det tog ett tag att komma in i boken.

Till min förvåning är det berättelsen, eller rättare sagt fallet, med de paranormala inslagen som jag föredrar. Jag gillar även de historiska skildringarna och miljöerna känns trovärdiga. Språket används också för att förstärka miljön, med slangord och referenser till 1920-talet.

Det som tyvärr hindrar att boken blir en fullpoängare för mig är dels huvudkaraktären Evie som jag bitvis har rätt svårt för. Hon känns inte trovärdig och växlar mellan att försöka vara någon sorts hjälte för att i nästa stund vara en ung, naiv och bortskämd flicka. Det funkar inte för mig.

The Diviners var också rätt seg i början och det är egentligen först mot den andra halvan av boken som spänningen stiger och först då man vill läsa sträckläsa boken.

Allt som allt en bra och intressant början på en bokserie som jag tror kan vara rätt så bra, dock finns det några saker som jag hoppas förbättras, framförallt karaktärerna och tempot.

Betyg: 4 av 5.