Recension

The Way of Kings

Titel: The Way of Kings

Författare: Brandon Sanderson

Originalets titel: –

Serie: The Stormlight Archive #1

Sidor: 1007

Förlag: Tor Books (2010)

Utläst:  9/9

Handling

Roshar is a world of stone and storms. Uncanny tempests of incredible power sweep across the rocky terrain so frequently that they have shaped ecology and civilization alike. Animals hide in shells, trees pull in branches, and grass retracts into the soilless ground. Cities are built only where the topography offers shelter.

It has been centuries since the fall of the ten consecrated orders known as the Knights Radiant, but their Shardblades and Shardplate remain: mystical swords and suits of armor that transform ordinary men into near-invincible warriors. Men trade kingdoms for Shardblades. Wars were fought for them, and won by them.

One such war rages on a ruined landscape called the Shattered Plains. There, Kaladin, who traded his medical apprenticeship for a spear to protect his little brother, has been reduced to slavery. In a war that makes no sense, where ten armies fight separately against a single foe, he struggles to save his men and to fathom the leaders who consider them expendable.

Brightlord Dalinar Kholin commands one of those other armies. Like his brother, the late king, he is fascinated by an ancient text called The Way of Kings. Troubled by over-powering visions of ancient times and the Knights Radiant, he has begun to doubt his own sanity.

Across the ocean, an untried young woman named Shallan seeks to train under an eminent scholar and notorious heretic, Dalinar’s niece, Jasnah. Though she genuinely loves learning, Shallan’s motives are less than pure. As she plans a daring theft, her research for Jasnah hints at secrets of the Knights Radiant and the true cause of the war.

Mina tankar

Brandon Sanderson är en av mina favoritförfattare när det kommer till fantasy och av den anledningen hade jag höga förväntningar på den boken. De infrias bara till viss del. Det är absolut ingen dålig bok, men det är en bok som tar lång tid att läsa då det är en komplicerad värld att sätta sig in i och att boken är extremt lång.

Mycket av boken känns som en set-up och det är egentligen först mot den senare delen av boken som det blir riktigt spännande och man börjar få ett grepp om världen.

Jag gillar huvudkaraktärerna man får läsa om och slutet gör mig väldigt nyfiken på att läsa mer. Både Kaladin, Shallan och Dalinar är intressanta karaktärer och det blir mer intressant att läsa när man börjar ana hur deras öden kan komma att sammanflätas.

Som sagt, ett något för långsamt tempo och en komplicerad värld gör att det ändå ”bara” blir en 3:a men med mersmak.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Den skarpa eggen

Titel: Den skarpa eggen

Författare: Philip Pullman

Originalets titel: The Subtle Knife (1997)

Serie: His Dark Materials #2

Sidor: 311

Förlag: Natur & Kultur (2007)

Utläst:  29/6

Handling

Universums gränser har öppnats och Lyra tar språnget in i en annan värld. Det visar sig vara en skrämmande och hemsökt plats, där själsslukande vålnader drar fram på gatorna och man kan höra det avlägsna bruset av änglars vingar i skyn. Där träffar hon Will, som just fyllt tolv och redan har ett mord på sitt samvete. Lyras och Wills öden tycks på ett underligt sätt sammanlänkade, och tillsammans ger de sig ut för att söka efter ett hemligt och mäktigt föremål som många skulle kunna döda för att få äga.

Mina tankar

Det är alltid lite läskigt att läsa en bokserie som man läst när man var mindre och verkligen älskat. Överlag tycker jag böckerna är intressanta, framförallt de teman kring religion och fysik som böckerna handlar om, även om det såklart märks att den riktar sig till en yngre publik.

Som en vuxen och lite mer van läsare märker man att vissa saker löser sig rätt så enkelt, men det är inget som stör eller så. Jag hade glömt mycket från de tidigare böckerna, men jag mindes i alla fall Will även om jag inte kom exakt vad som hände med honom. Jag blev lite förvånad över hur pass vuxen den ändå är, speciellt med att flera karaktärer dör. Sedan tar ju boken också upp rätt komplicerade teman som religion och jag uppskattar nog det ännu mer som vuxen.

Jag minns inte hur serien slutar men jag är väldigt nyfiken på att läsa den sista boken.

Betyg: 3 av 5.
Recension

The Eye of the World

Titel: The Eye of the World

Författare: Robert Jordan

Originalets titel: 

Serie: The Wheel of Time #1

Sidor: 814

Förlag: Tor Books (1990)

Utläst:  22/6

Handling

The Wheel of Time turns and Ages come and pass. What was, what will be, and what is, may yet fall under the Shadow.

Let the Dragon ride again on the winds of time.

The Wheel of Time turns and Ages come and go, leaving memories that become legend. Legend fades to myth, and even myth is long forgotten when the Age that gave it birth returns again. In the Third Age, an Age of Prophecy, the World and Time themselves hang in the balance. What was, what will be, and what is, may yet fall under the Shadow.

When The Two Rivers is attacked by Trollocs-a savage tribe of half-men, half-beasts- five villagers flee that night into a world they barely imagined, with new dangers waiting in the shadows and in the light. 

Mina tankar

Det här är en fantasyserie som jag blivit allt mer sugen på att läsa i och med att den fått en del uppmärksamhet på Booktube och att den håller på att filmatiseras. Trots det så har jag inte vetat så mycket av vad den handlar om.

I mångt och mycket är detta rätt så klassisk fantasy och den påminner en hel del om Tolkien. Jag tyckte boken var lite seg i början, men när det väl tog fart så blev det mer spännande och jag kände mig mer engagerad. Vissa delar av boken där karaktärer separeras från varandra för att senare som genom en slump förenas tyckte jag blev lite tjatigt och att det var för mycket av en slump och inte kändes så trovärdigt.

Något jag blev trevlig överraskad över var att kvinnorna verkar ändå ha rätt så framstående roller, speciellt i en bok skriven av en man. Många gånger tyckte jag det var mer intressant att läsa om kvinnorna, än om männen och speciellt Rand som ska ha en av huvudrollerna.

Mycket av boken känns som en första bok där många saker ska förklaras och introduceras, slutet kändes lite för snabbt men samtidigt så är jag nyfiken på att läsa mer och få känna karaktärerna bättre.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Warbreaker

Titel: Warbreaker

Författare: Brandon Sanderson

Originalets titel: –

Serie: Warbreaker #1

Sidor: 688

Förlag: Self-published (2020)

Utläst:  23/5

Handling

Warbreaker is the story of two sisters, who happen to be princesses, the God King one of them has to marry, the lesser god who doesn’t like his job, and the immortal who’s still trying to undo the mistakes he made hundreds of years ago.

Their world is one in which those who die in glory return as gods to live confined to a pantheon in Hallandren’s capital city and where a power known as BioChromatic magic is based on an essence known as breath that can only be collected one unit at a time from individual people.

By using breath and drawing upon the color in everyday objects, all manner of miracles and mischief can be accomplished. 

Mina tankar

Brandon Sanderson är en av mina absoluta favoritförfattare. Det är något med sättet han skriver sina böcker på, jag blir helt uppslukad. Det är en riktigt fröjd att läsa och ren njutning att läsa hans böcker.

Warbreaker finns tillgänglig att läsa via hans hemsida och det är nog den av hans böcker som jag visste allra minst om innan jag började läsa den. Från början var denna tänkt att vara en standalone, men slutet är ändå så pass öppet att det finns utrymme att fortsätta skriva om den världen.

Jag drogs in i boken med en gång, magisystemet känns väldigt unikt med dess fokus på Breath och även färger. Lägg därtill gudar som påminner lite om antikens gudar och väldigt intressanta karaktärer så har men en fantastiskt bra och uppslukande bok.

Karaktärerna tycker jag också om med boken. Att dessutom kunna läsa Brandon Sandersons egna tankar och reflektioner om boken, dess händelser och karaktärer, fördjupade läsupplevelsen ännu mer. Sen är jag fascinerad över hur boken även tar upp ämnen såsom religion, filosofi och makt med bakgrund i karaktärerna och att även de ”onda” karaktären har goda sidor och att man som läsare även kan förstå varför de agerar som de gör.

Jag kan tycka det är lite synd att inte fler av Sandersons böcker finns översatta, men samtidigt är de förhållandevis lättlästa för att vara på engelska. Det är aldrig svårt att hänga med trots att både magisystem och karaktärer är komplicerade.

Som sagt, en ny fantastisk läsupplevelse av Brandon Sanderson.

Betyg: 5 av 5.

Recension

Drakarnas dans

Titel: Drakarnas dans

Författare: George R.R. Martin

Originalets titel:  A Dance with Dragons (2011)

Serie: A Song of Ice and Fire

Sidor: 1120

Förlag: Forum (2012)

Utläst:  10/4

Handling

De sju konungarikenas framtid är osäker. Det jäser överallt i Västeros. I öster regerar Daenerys Targaryen, hennes många fiender är villiga att riskera allt för att oskadliggöra henne och hennes tre drakar. Men en ung man beger sig frivilligt iväg för att söka upp henne av helt andra skäl. Samtidigt tvingas Tyrion Lannister att fly med ett pris på sitt huvud, och det märkliga sällskap som blir hans allierade är inte vad de utger sig för att vara.

Vad jag tycker

Ärligt talat känns det ganska skönt att ha läst ikapp denna serie. Det är väldigt detaljrika och omfångsrike böcker som tar sin lilla tid att läsa. I denna femte del får man bland annat följa Tyrion Lannister och Jon Snow. Tyrion är en av de mest intressanta i boken, likaså Daenrys då det var perspektiv som jag saknade i den förra boken. Jag hade hoppats på att få mer av Arya, men jag hoppas det blir mer av henne i nästa bok när/om den kommer ut.

Det tar ett tag att komma in i boken, men mot slutet blir det riktigt spännande och intressant vilket gör att man hade hoppats att det fanns mer att läsa. Jag har svårt för att hålla reda på alla detaljer och händelser, men jag tycker de går rätt bra att läsa bara man fokuserar på själva historien och de centrala karaktärerna.

Jag vet inte hur mycket mer jag ska skriva om själva handlingen. Vad som är lite frustrerande är att man lämnas med flera historier som inte är direkt avslutade, såsom Jons och Daenrys då jag verkligen vill veta vad som händer. Men jag antar att det bara är att sälla sig till kön på de som väntar på nästa del i detta epos.

Recension

A Grimm Warning av Chris Colfer

Titel: A Grimm Warning

Författare: Chris Colfer

Originalets titel:  –

Serie: The Land of Stories #3

Sidor: 448

Förlag: Little, Brown Books for Young Readers (2014)

Utläst:  20/3

Handling

Connor Bailey thinks his fairy-tale adventures are behind him – until he discovers a mysterious clue left by the famous Brothers Grimm. With help from his classmate Bree and the outlandish Mother Goose, Conner sets off on a mission across Europe to crack a two-hundred-year-old code.

Meanwhile, Alex Bailey is training to become the next Fairy Godmother… but her attempts at granting wishes never go as planned. Will she ever be truly ready to lead the Fairy Council?

When all signs point to disaster for the Land of Stories, Connor and Alex must join forces with their friends and enemies to save the day. But nothing can prepare them for the coming battle… or for the secret that will change the twins’ lives forever.

Vad jag tycker

När jag läser Colfers böcker beundrar jag alltid hans kreativitet för världen han bygger upp är så otroligt fantasirik. Jag älskar hur han sätter sin egen prägel på de klassiska sagokaraktärerna.

A Grimm Warning började väldigt starkt, men mot mitten och slutet så blev den lite svagare. Vad jag gillade mest med boken var nog Connors äventyr i Europa tillsammans med en klasskompis. Det var en massa förvecklingar och ett riktigt äventyr. I denna bok hade jag det lite svårare med Alex, tyckte inte att hennes delar var lika intressanta som Connors.

Sättet som boken är skriven på känns väldigt lekfullt och jag tror att det är en bok som kan väcka läslust hos yngre läsare. Det finns många karaktärer att gilla och bry sig om. Två av mina favoriter är Mother Goose och såklart Red Riding Hood som är väldigt underhållande att läsa om.

Retfullt nog slutar boken med en stor överraskning och jag längtar verkligen efter att läsa nästa bok i serien.

Betyg: 3 av 5.

Recension

Guldkompassen av Philip Pullman

Titel: Guldkompassen

Författare: Philip Pullman

Originalets titel:  Northern Lights (1995)

Serie: His Dark Materials #1

Sidor: 383

Förlag: Natur & Kultur (2008)

Utläst:  14/3

Handling

Allting börjar när Lyras farbror, Lord Asriel, återvänder till England med berättelser om en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimmer kan ana en annan värld. Inte långt därefter försvinner Lyras vän Roger under mystiska omständigheter. Snart blir Lyra indragen i ett farligt äventyr med underliga vetenskapsmän, häxor och pansarbjörnar som drabbar samman i polarmörkret. Men framför allt finns här Alethiometern, guldkompassen, en magisk sanningsmaskin som ger stor makt till den som kan använda den rätt.

Vad jag tycker

Den här bokserien läste jag första gången för ganska många år sedan och jag har väldigt bra minnen av den. När dessa böcker senare har blivit filmatiserade har jag haft ett sug efter att läsa dem, men jag har samtidigt varit lite orolig för att läsa om gamla favoriter.

Jag har vaga minnen av oväntat mycket som händer boken. Som vuxen läsare märker man att vissa saker är förenklade och att Lyra är en smått otrolig karaktär. Trots allt detta så tycker jag boken är bra och jag tycker det är intressant vilka ämnen den tar upp. Jag förväntar mig inte riktigt att böcker på denna nivå ska innehålla så pass mycket politik, kemi eller religion. Detta var nog knappast något jag reflekterade över första gången jag läste boken.

Handlingen innehåller väldigt mycket fantasi och detaljrikedom. Jag tycker det är kul på det sätt som Pullman skapar nya saker, djur och länder men som fortfarande har en viss förankring till den värld som vi känner igen.

Guldkompassen var en spännande inledning på detta äventyr och jag längtar efter att få läsa mer.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Den ihåliga vålnaden av Jonathan Stroud

Titel: Den ihåliga vålnaden

Författare: Jonathan Stroud

Originalets titel:  The Hollow Boy (2015)

Serie: Lockwood & Co #3

Sidor: 414

Förlag: B. Wahlströms (2016)

Utläst:  7/3

Handling

Det går äntligen bra för den parapsykiska byrån Lockwood & Co. De tre medlemmarna: Anthony (den stiliga), George (den kunniga) och Lucy (den modiga), förgör spöken på löpande band. Som till exempel i fallet med de blodiga små fotspåren som varje natt uppenbarar sig i ett hus. Eller varuhuset där man hör fasansfulla oljud och ser onaturliga skepnader som rör sig ryckigt bland skuggorna.

Så bryter en fruktansvärd spökepidemi ut. Människor över hela London plågas av ovanligt många hemsökelser och polisen är förbryllad. Lockwood & Co. rycker ut. Men under ett ouppmärksamt ögonblick händer det som inte får hända på ett uppdrag Lucy är plötsligt ensam med en obeskrivligt skräckinjagande och ihålig vålnad. Det hon bevittnar kommer för alltid att finnas i hennes mardrömmar.

Vad jag tycker

Lockwood & Co är en rätt trivsam serie att läsa. Den är alldeles lagom ”läskig” och spännande, då jag ibland kan ha svårt för att läsa om just paranormala ting.

Vad jag gillar mest med serien är nog hur gänget tillsammans möter olika faror. Spökmysterierna känns ändå genomtänka och det finns vissa trådar som följder med genom flera böcker och som fortfarande inte är lösta.

De problem jag har haft med serien handlar mycket om karaktärerna. En saks om jag irriterat mig på är hur Lockwood och Lucy har nedvärderat sin kumpan George, men i den här boken fick han glänsa ett tag vilket jag tyckte var kul.

Den här boken innehöll en riktig oväntat avslut och det fick mig verkligen sugen på att läsa fortsättningen om inte alltför länge.

Betyg: 3 av 5.
Recension

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows

Titel: My Lady Jane: The Not Entirely True Story

Författare: Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows

Originalets titel:  –

Serie: The Lady Janies #1

Sidor: 414

Förlag: Walker books (2016)

Utläst:  18/2

Handling

A comical, fantastical and witty re-imagining of the Tudor world, perfect for fans of Pride and Prejudice and Zombies. Lady Jane Grey, sixteen, is about to be married to a total stranger – and caught up in an insidious plot to rob her cousin, King Edward, of his throne. But that’s the least of Jane’s problems. She’s about to become Queen of England. Like that could go wrong.

Vad jag tycker

Detta är en bok som jag haft ståendes i bokhyllan rätt länge utan att ha kommit mig för att läsa den. På papperet är det en bok som passar mig och jag blev inte besviken.

Hela bokens koncept och handling känns rätt unikt. Jag gillar att det utgår från en verklig person men att författarna satt sin egen prägel på det hela. Boken är riktigt underhållande och även om själva handlingen är rätt förutsägbar är det en fröjd att läsa.

En tanke som jag hade medan jag läste My lady Jane var att författarna måste ha haft otroligt kul när de skrev boken ihop. Det finns en berättarglädje som lyser igenom och färgar hela boken. De har en väldigt underhållande ton i sitt sätt att berätta historien på.

Vissa saker känns lite förenklade, till exempel hur den stora konflikten löser sig på slutet, men det gör ingenting för mig för det var en sån otroligt underhållande bok att läsa. Sedan väckte boken också min vetgiriga sida, att ta reda på mer om den verkliga personen som boken är baserad på.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Down Among the Sticks and Stones av Seanan McGuire

Titel: Down Amon the Sticks and Stones

Författare: Seanan McGuire

Originalets titel: –

Serie: Wayward Children #2

Sidor: 187

Förlag: Tor (2017)

Utläst:  27/1

Handling

Twin sisters Jack and Jill were seventeen when they found their way home and were packed off to Eleanor West’s Home for Wayward Children.

This is the story of what happened first…

Jacqueline was her mother’s perfect daughter—polite and quiet, always dressed as a princess. If her mother was sometimes a little strict, it’s because crafting the perfect daughter takes discipline.

Jillian was her father’s perfect daughter—adventurous, thrill-seeking, and a bit of a tom-boy. He really would have preferred a son, but you work with what you’ve got.

They were five when they learned that grown-ups can’t be trusted.

They were twelve when they walked down the impossible staircase and discovered that the pretense of love can never be enough to prepare you a life filled with magic in a land filled with mad scientists and death and choices.

Vad jag tycker

Detta är alltså uppföljaren till Every heart a doorway och som jag nu kommit mig för att läsa.

Det är lite svårt att veta exakt vad jag ska skriva om den för den känns som en väldigt speciellt fantasybok. Även om jag tror att den är skriven för unga vuxna så funkar den bra även för äldre.

Bokens största styrka är miljöerna och hur de beskrivs på ett nästan lite kusligt och illavarslande sätt. Det känns levande och överlag är berättelsen skriven på ett riktigt bra sätt. Jag gillar även hur tvillingarnas relation skildras och deras föräldrar som kanske inte ens borde ha blivit föräldrar.

Jag brukar inte klaga över att en bok är kort, men här är det nära att jag gör det. På ett vis är det skickligt att skriva en bok under 200 sidor, men samtidigt hade jag önskat att den var lite längre och att man hade fått lära känna karaktärerna för det känns inte som man gör det. Det är snarare så att karaktärerna endast finns till för att driva bokens handling framåt och inte tvärtom.

Betyg: 3 av 5.