Recension

Warbreaker

Titel: Warbreaker

Författare: Brandon Sanderson

Originalets titel: –

Serie: Warbreaker #1

Sidor: 688

Förlag: Self-published (2020)

Utläst:  23/5

Handling

Warbreaker is the story of two sisters, who happen to be princesses, the God King one of them has to marry, the lesser god who doesn’t like his job, and the immortal who’s still trying to undo the mistakes he made hundreds of years ago.

Their world is one in which those who die in glory return as gods to live confined to a pantheon in Hallandren’s capital city and where a power known as BioChromatic magic is based on an essence known as breath that can only be collected one unit at a time from individual people.

By using breath and drawing upon the color in everyday objects, all manner of miracles and mischief can be accomplished. 

Mina tankar

Brandon Sanderson är en av mina absoluta favoritförfattare. Det är något med sättet han skriver sina böcker på, jag blir helt uppslukad. Det är en riktigt fröjd att läsa och ren njutning att läsa hans böcker.

Warbreaker finns tillgänglig att läsa via hans hemsida och det är nog den av hans böcker som jag visste allra minst om innan jag började läsa den. Från början var denna tänkt att vara en standalone, men slutet är ändå så pass öppet att det finns utrymme att fortsätta skriva om den världen.

Jag drogs in i boken med en gång, magisystemet känns väldigt unikt med dess fokus på Breath och även färger. Lägg därtill gudar som påminner lite om antikens gudar och väldigt intressanta karaktärer så har men en fantastiskt bra och uppslukande bok.

Karaktärerna tycker jag också om med boken. Att dessutom kunna läsa Brandon Sandersons egna tankar och reflektioner om boken, dess händelser och karaktärer, fördjupade läsupplevelsen ännu mer. Sen är jag fascinerad över hur boken även tar upp ämnen såsom religion, filosofi och makt med bakgrund i karaktärerna och att även de ”onda” karaktären har goda sidor och att man som läsare även kan förstå varför de agerar som de gör.

Jag kan tycka det är lite synd att inte fler av Sandersons böcker finns översatta, men samtidigt är de förhållandevis lättlästa för att vara på engelska. Det är aldrig svårt att hänga med trots att både magisystem och karaktärer är komplicerade.

Som sagt, en ny fantastisk läsupplevelse av Brandon Sanderson.

Betyg: 5 av 5.

Recension

Bilder av henne av Karin Slaughter

Titel: Bilder av henne

Författare: Karin Slaughter

Originalets titel:  Pieces of Her (2018)

Serie: 

Sidor: 528

Förlag: HarperCrime (2018)

Utläst:  24/4

Handling

Andrea vet allt om sin mamma Laura: Hon vet att hon har bott hela sitt liv i den lilla kuststaden Belle Isle, där alla känner alla. Hon vet att hennes mamma inte har några som helst hemligheter. För vi känner ju alla våra mödrar utan och innan. Eller …?

Men en dag, under en vanlig shoppingtur i gallerian, tar bådas liv en våldsam vändning. En ung man attackerar utan förvarning flera människor och Laura är den som oskadliggör honom – på ett oroväckande kallblodigt sätt. Med ens riktas polisens misstankar från mannen mot Laura. Har Andreas mamma gjort sig skyldig till mord? Vem är hon egentligen?

Andrea tvingas ge sig av på jakt efter svar. Ett sökande som för henne över hela USA och trettio år tillbaka i tiden, till en tid när Laura hade ett annat namn och levde ett helt annat liv. 

Vad jag tycker

Jag har läst några av Karin Slaughters böcker tidigare och jag har tyckt mycket bra om dem. Av den anledningen måste jag nog säga att hon tillhör en av mina favoritförfattare när det kommer till deckare och thrillers. Självklart hade jag höga förväntningar på även denna bok.

Handlingen låter otroligt spännande, men jag tycker nästan att baksidetexten avslöjar lite för mycket. Man kastades verkligen in i handlingen och jag ville bara läsa, läsa och läsa vidare för att få veta hur allt hängde ihop och vem Laura egentligen är.

Det är en bladvändare från första sidan till sista. Vad jag tyckte bäst om var nog nutidshistorien när Andy försöker ta reda på vem hennes mamma egentligen är. Dåtidshistorien var intressant, men jag tyckte den var lite förutsägbar även om det hände några oväntade saker där också. Jag vill inte spoila något om handlingen så därför känns det inte som att jag kan skriva så mycket om det.

Det är en länge sedan som jag läste en lika spännande bok som Bilder av henne och jag njöt verkligen av att läsa boken och den kommer nog vara en av mina favoriter det här året. Läsglädjen jag kände var enorm.

Denna bok håller på att bli en serie hos Netflix och såklart vill jag även se den när den kommer ut, för jag tror den skulle kunna passa alldeles utmärkt som serie.

Betyg: 5 av 5.
Recension

Poet X av Elizabeth Acevedo

Titel: Poet X

Författare: Elizabeth Acevedo

Originalets titel:  The Poet X (2018)

Serie: 

Sidor: 371

Förlag: Vox by Opal (2020)

Utläst:  27/2

Handling

För Xiomara Batista känns det som att hon inte har någon röst, ingen lyssnar på henne, på vad hon vill och vad hon har att säga. Trots det verkar hon inte kunna gömma sig. Sen hon växte i sin kropp syns hon för allt och alla och hon har lärt sig att låta knytnävarna säga det rösten inte förmår.

Men rösten inom henne går inte att tysta och hon låter den skrika genom sidorna i sin anteckningsbok. Där skriver hon om sina föräldrar och deras stenhårda krav. Hon skriver om Gud och hur inte ens han tycks höra henne. Och hon skriver om Aman, killen i hennes biologigrupp som ingen får veta något om, men som är den Xiomaras kropp skriker efter varje natt.

När hon får möjlighet att gå med i skolans poesiklubb inser hon direkt att hennes mamma aldrig skulle gå med på det. Men hon måste hitta ett sätt att göra det möjligt. För trots att hon lever i en värld som tycks helt ointresserad av vad hon har att säga, vet Xiommara en sak: Hon kan inte längre hålla tyst.

Vad jag tycker

Denna bok var en stor överraskning för mig, trots att jag hade extremt höga förväntningar på boken!

Jag är inte van med att läsa böcker skrivna på vers, men detta är så bra! Måste ge en eloge till översättaren för det var ett otroligt härligt flyt i texten och de spanska uttrycken i texten bidrag också till detta.

När det gäller handlingen och karaktärerna så är även det fantastiskt beskrivet. Jag älskar Xiomara som huvudperson och man kommer henne otroligt nära på kort tid. Även familjen är intressant att följa och framförallt dynamiken mellan föräldrarna och barnen som kämpar för att växa upp och frigöra sig från sina föräldrar.

Jag känner att jag har svårt att hitta ord för att beskriva hur bra Poet X är, men det är en fantastisk bok som jag hoppas hitta många läsare. Man behöver inte bli ett dugg avskräckt bara för att den är skriven på vers. Det var en bok som berörde mig djupt och som jag kommer ha svårt att släppa.

Betyg: 5 av 5.