Recension

Landline

Titel: Landline

Författare: Rainbow Rowell

Originalets titel: –

Serie: 

Sidor: 356

Förlag: Orion (2014)

Utläst:  26/12

Handling

Georgie McCool knows her marriage is in trouble; it has been in trouble for a long time. She still loves her husband, Neal, and Neal still loves her, deeply — but that almost seems beside the point now.

Maybe that was always beside the point.

Two days before they’re supposed to visit Neal’s family in Omaha for Christmas, Georgie tells Neal that she can’t go. She’s a TV writer, and something’s come up on her show; she has to stay in Los Angeles. She knows that Neal will be upset with her — Neal is always a little upset with Georgie — but she doesn’t expect him to pack up the kids and go home without her.

When her husband and the kids leave for the airport, Georgie wonders if she’s finally done it. If she’s ruined everything.

That night, Georgie discovers a way to communicate with Neal in the past. It’s not time travel, not exactly, but she feels like she’s been given an opportunity to fix her marriage before it starts…

Is that what she’s supposed to do?

Or would Georgie and Neal be better off if their marriage never happened?

Mina tankar

Under december månad ville jag gärna försöka läsa några böcker som hade koppling till julen och detta verkade som lättsam läsning. Den enda boken jag läst av Rowell tidigare är Eleanor & Park vilket jag var måttligt förtjust i.

Jag känner mig lite kluven till denna bok också. Det finns saker som jag gillar, till exempel Georgies familj och att den i vissa stunder faktiskt är rätt rolig och underhållande, bland annat en sekvens som innehåller hundvalpar.

Men sen finns det också saker som jag inte riktigt fastnar för. Jag har lite svårt att köpa grejen med magisk realism och sen kände jag inte så mycket karaktärerna (främst Georgie) heller vilket gjorde att jag aldrig riktigt brydde mig om hur det skulle gå. Slutet kändes bara lite för förutsägbart också.

Det är en helt okej underhållande bok om man vill ha något mer lättsmält. Sen kan det också så att Rowell inte är en författare jag kommer att komma överens med.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan

Titel: Snöfall, mirakel och frusna hjärtan

Författare: Claire Sandy

Originalets titel: Snowed in for Christmas (2015)

Serie: 

Sidor: 375

Förlag:  Printz (2016)

Utläst:  16/12

Handling

En julroman som kommer att värma ditt hjärta i vinter.

Det har gått sexton år sedan Asta lämnade Irland med ett krossat hjärta och ett barn i magen. Tillsammans med dottern Kitty trivs Asta bra i London men när hennes chef, den snygga tidningsmogulen Conan, vill att hon undersöker en gråtande madonnastaty i sin gamla hemby tvingas hon plötsligt möta sitt förflutna.

Astas snabbvisit i Tobercree förlängs oväntat av en vinterstorm, när hela byn blir insnöad. Samtidigt som julafton närmar sig med stormsteg måste Asta försöka ta reda på sanningen bakom den gråtande madonnan, och samtidigt återknyta kontakten med sin excentriska familj. Dessutom lyckas hon stifta bekantskap med den mystiska Jake, samtidigt som Conans mejl blir allt mer flirtiga. Men går det ens att tina upp ett hjärta som varit fruset i så många år?

Mina tankar

För att komma lite i stämning så ville jag läsa några romaner med lite jultema och detta blev den första. Det är en helt okej roman, men det är inte något som sticker ut ur mängden men den är ändå mysig på något sätt.

Vad jag framförallt gillade med boken var stämningen och miljön. Det var kul att möta Astas kaosaktiga familj i det lilla samhället. Däremot var jag nog inte så förtjust i Asta som huvudkaraktären och jag föll inte heller för romansen.

Sen var det vissa partier av boken som kändes lite udda och som att de inte passade in. Jag fick känslan av att det var saker som var bortklippta då man kunde läsa om en sak och i nästa mening så var det något helt annat som hände.

Trots allt det så var det ändå en underhållande bok och det var kul att få läsa en bok med lite jultema, då det känns som en genre som har börjat bli större även i Sverige.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Det är bara jag som är så fucking dålig

Titel: Det är bara jag som är så fucking dålig

Författare: Marie Chantal-Long

Originalets titel: –

Serie: 

Sidor: 197

Förlag: Opal (2016)

Utläst:  3/12

Handling

Vladi är lite missnöjd med sin kropp och börjar tänka på vad han äter. Och så börjar han träna på gym. Ungefär samtidigt kidnappas hans pappa, en frilansjournalist, i Syrien. Vladis mamma blir ett nervvrak och kan knappt ta hand om sig själv medan Vladi mest tänker på sin träning, kalorier och proteiner samtidigt som han får ta hand om sin mamma och sig själv.

Mina tankar

Jag hade nog inga speciella förväntningar på boken när jag började läsa denna men den visade sig vara en positiv överraskning. Vad jag tyckte var mest intressant var att boken hade en manlig huvudperson som hade psykiska problem och även problem med självbild och inte kan hantera det så bra. Parallellt så får man också följa familjen när Vladis pappa blir kidnappad.

Boken är väldigt enkelt skriven, samtidigt som den är lite annorlunda att läsa då man i marginalerna även får ta del av Vladis tankar vilket var ett intressant grepp. Sättet som författaren skriver på gör att man verkligen kommer nära Vlad vilket skänker lite mer tyngd till boken.

Boken tar upp många viktiga ämnen och det uppskattar jag. Däremot kändes slutet lite väl abrupt och jag är rätt så frustrerad då jag vill veta mer om hur det går.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Bärnstenskikaren

Titel: Bärnstenskikaren

Författare: Philip Pullman

Originalets titel: The Amber Spyglass (2000)

Serie: His Dark Materials #3

Sidor: 507

Förlag:  Natur & Kultur (2008)

Utläst: 

Handling

Allting började egentligen när Lyras farbror, lord Asriel, återvände till England med berättelser om mysterier och faror och upptäckten av en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimrande ridåer kunde ana en annan värld. Kanske är barriären mellan olika världar av någon anledning förtunnad här. Lyra som är lika nyfiken som hon är orädd blir indragen i ett nervpirrande äventyr. Det för henne på svindlande färder mellan olika världar: Guldkompassens universum som är Lyras eget, vårt universum och ett tredje som är härjat av vålnader och där hon träffar Will.

Mina tankar

Att läsa dessa böcker har varit väldigt mycket nostalgi för mig. Det var nog också en av de första fantasyserierna som jag läste och som jag verkligen tyckte om. Den bok som jag nog gillar bäst är den första boken, men däremot är denna fortfarande intressant.

Slutet är också av det mörkare slaget vilket man inte har i middle grade/young adult så ofta vilket jag också på ett vis uppskattar. Sen tror jag också att det är böcker som man nog kan återkomma till fler gånger under livet och se olika teman och händelser ur andra perspektiv vilket gör det till en riktigt intressant upplevelse att läsa.

Jag upplevde delar av Bärnstenskikaren som ostukturerad och att det var för många trådar, men de fördes ändå samman mot slutet vilket var skönt.

Betyg: 3 av 5.
Recension

The Death of Jane Lawrence

Titel: The Death of Jane Lawrence

Författare: Caitlin Starling

Originalets titel:

Serie: 

Sidor: 368

Längd: 11 timmar 30 minuter

Uppläsare: Mandy Weston

Förlag: Macmillan Audio (2021)

Utläst:  12/11

Handling

Practical, unassuming Jane Shoringfield has done the calculations, and decided that the most secure path forward is this: a husband, in a marriage of convenience, who will allow her to remain independent and occupied with meaningful work. Her first choice, the dashing but reclusive doctor Augustine Lawrence, agrees to her proposal with only one condition: that she must never visit Lindridge Hall, his crumbling family manor outside of town. Yet on their wedding night, an accident strands her at his door in a pitch-black rainstorm, and she finds him changed. Gone is the bold, courageous surgeon, and in his place is a terrified, paranoid man—one who cannot tell reality from nightmare, and fears Jane is an apparition, come to haunt him.

Mina tankar

Som jag sagt förut är skräck inte en genre som jag brukar läsa men jag gillar att utmana mig själv ibland. Anledningen till att jag överhuvudtaget valde att läsa denna var att den var med i Literally Dead Book Club så jag skaffade mig den som ljudbok och lyssnade på den under mina bilturer.

Jag kan börja med det jag gillar med boken. Framförallt är den väldigt stämningsfull och huset känns verkligen som en karaktär i boken, vilket jag gillar. Karaktärerna är till en början intressanta men ju mer jag läser desto mer irriterad blir jag irriterad på Jane. Jag gillar också de gotiska vibbarna.

Skräckelementen funkar inte för mig. Det är som att författaren förutsätter att ju mer i detalj men beskriver medicinska ingrepp desto mer skräck blir det. Det funkar inte för mig och jag blir irriterad på de beskrivningarna då de inte tillför något.

Slutet är väldigt förvirrande och det är också mitt bestående intryck av boken.

Betyg: 3 av 5.
Recension

My Heart is a Chainsaw

Titel: My Heart is a Chainsaw

Författare: Stephen Graham Jones

Originalets titel: –

Serie: 

Sidor: 416

Längd: 13 timmar 30 minuter

Uppläsare: Cara Gee

Förlag: Gallery/Saga Press (2021)

Utläst:  16/10

Handling

Jade Daniels is an angry, half-Indian outcast with an abusive father, an absent mother, and an entire town that wants nothing to do with her. She lives in her own world, a world in which protection comes from an unusual source: horror movies…especially the ones where a masked killer seeks revenge on a world that wronged them. And Jade narrates the quirky history of Proofrock as if it is one of those movies. But when blood actually starts to spill into the waters of Indian Lake, she pulls us into her dizzying, encyclopedic mind of blood and masked murderers, and predicts exactly how the plot will unfold.

Yet, even as Jade drags us into her dark fever dream, a surprising and intimate portrait emerges… a portrait of the scared and traumatized little girl beneath the Jason Voorhees mask: angry, yes, but also a girl who easily cries, fiercely loves, and desperately wants a home. A girl whose feelings are too big for her body.

Mina tankar

Jag brukar inte läsa skräckböcker speciellt ofta men då detta var en bok i en bokklubb på Goodreads och boken fanns på Storytel valde jag att ge den en chans.

När det kommer till skräckgenren har jag nog svårare för typen som är mer psykologisk, denna var mer gore och ”slasher” vilket gjorde att den inte var så obehaglig att läsa. Jag tror att en person som gillar skräck verkligen skulle kunna tycka bra om boken då den innehåller många referenser till både skräckfilmer och böcker.

Trots att det i mångt och mycket är en mörk och tung bok temamässigt så finns det en ton i boken som jag gillar. Det beror nog främst på Jade som är en huvudkaraktär som jag i alla fall gillar. Hon är tuff och det är först i slutet man börjar förstå hur hon blev det.

Jag tror i ärlighetens namn att jag hade tyckt bättre om boken om jag hade läst på den istället för lyssna, det var något med berättaren som inte riktigt föll mig i smaken.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Nattbäraren

Titel: Nattbäraren

Författare: Sabaa Tahir

Originalets titel: A Reaper at the Gates (2018)

Serie: An Ember in the Ashes #3

Sidor: 510

Förlag: B. Wahlströms (2019)

Utläst:  /9

Handling

Helene Aquilla gör vad hon kan i sin roll som Törnskata, men kejsaren Marcus blir allt mer oberäknelig. Kommendanten är inte sen med att utnyttja hans instabilitet för att uppnå sina egna mål. Helene tvingas inse att det inte bara är hennes systers liv, kejsarens fru, som hänger på en skör tråd. Alla i Imperiet riskerar att drabbas av hans dödsföraktande nycker.
Laia å andra sidan inser att världens framtida öde inte bara ligger i att förhindra militära konspirationer: hon måste stoppa Nattbäraren. Men hon möter oväntade hot från de hon trott stått på hennes sida.
Elias, som numera går under namnet Själafångaren, inser att löftet han avlagt när han lovat att vandra i landet mellan liv och död kan komma att kosta honom sin mänskliga sida helt och hållet.

Mina tankar

Jag hade glömt rätt så mycket från de tidigare delarna men det gick ändå rätt så snabbt att komma in i boken. Att det är ett högt tempo ända från start hjälper också till. Samtidigt som jag gillar att boken är så fartfylld och att det händer saker hela tiden gör det också att jag känner att man inte får lära känna karaktärerna så väl vilket i sin tur drar ner betyget lite grann.

Det är en intressant värld som Tahir har skapat med både magi, andar och influenser från romerska riket. Men samtidigt tycker jag det saknas lite djup i berättelsen då den är så driven av att saker och ting händer.

Däremot blev den väldigt spännande mot slutet och jag är nyfiken på att se hur denna serie slutar.

Betyg: 3 av 5.

Recension

All’s Well

Titel: All’s Well

Författare: Mona Awad

Originalets titel: –

Serie: 

Längd: 13 timmar 7 minuter

Uppläsare: Sophie Amoss

Förlag: Simon & Schuster Audio (2021)

Utläst: 2/10

Handling

Miranda Fitch’s life is a waking nightmare. The accident that ended her burgeoning acting career left her with excruciating, chronic back pain, a failed marriage, and a deepening dependence on painkillers. And now she’s on the verge of losing her job as a college theater director. Determined to put on Shakespeare’s All’s Well That Ends Well, the play that promised, and cost, her everything, she faces a mutinous cast hellbent on staging Macbeth instead. Miranda sees her chance at redemption slip through her fingers.

That’s when she meets three strange benefactors who have an eerie knowledge of Miranda’s past and a tantalizing promise for her future: one where the show goes on, her rebellious students get what’s coming to them, and the invisible, doubted pain that’s kept her from the spotlight is made known.

Mina tankar

Jag brukar inte läsa böcker som innehåller någon form av skräck, om jag gör det blir det extremt sällan och under dagtid. Jag skulle nog inte ha plockat upp ljudboken om det inte vore för att det var en boks om lästes i en grupp på Goodreads och då boken dessutom fanns på Storytel tänker jag varför inte.

Jag tycker det var kul att boken bygger på en pjäs av Shakespear. Det fanns säkert många referenser till hans verk, men jag tror jag lyckades pricka in några i alla fall. Sen tyckte jag boken till viss del var uppbyggd som en tragedi, eller den hade i alla fall drag av tragedi.

Boken är rätt så udda och kanske hade det varit lättare att förstå om man hade läst boken istället för lyssnat. Jag hade svårt att engagera mig för Miranda även om det var drabbande att läsa om den smärta hon upplever och hur det kan vara att leva med kronisk värk och inte bli tagen på allvar av de runtomkring.

Däremot var det inte mycket till skräck vilket gjorde läsupplevelsen lite märklig. Jag förväntade mig skräck och blev liksom besviken på att det aldrig kom igång. Jag skulle snarare beskriva boken som ett litterärt mysterium med drag av lite magisk realism och psykologisk spänning.

Jag tror jag började läsa boken med lite fel inställning vilket också kan påverka mitt betyg negativt. Den var helt okej, men det var inte något som stack ut eller gjorde mig förvånad. Bitvis var den nästan tråkig.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Bröllopsfesten

Titel: Bröllopsfesten

Författare: Lucy Foley

Originalets titel: The Guest List (2020)

Serie: 

Sidor: 339

Förlag: Printz (2020)

Utläst:  26/9

Handling

Årets bröllopsfest.
Ett oväntat dödsfall.
Tretton misstänkta.

På en avlägsen ö utanför Irlands kust ska årets mest omtalade fest äga rum. Jules Keegan och Will Slater ska äntligen gifta sig. Det lyckliga paret, det perfekta paret. Vänner och familj är på plats, men bröllopstårtan hinner knappt ställas fram innan en av gästerna hittas död.

Samtidigt som mordet chockar hela sällskapet blåser det upp till storm, och ingen kan ta sig tillbaka till fastlandet. Men det är inte bara vädret som ställer till det. Gammalt groll, svartsjuka och hemligheter bubblar snart upp till ytan. Tretton gäster befinner sig på ön, och alla har de sina motiv.

Mina tankar

För ett tag sedan läste jag hennes andra bok Nyårsfesten och den tyckte jag rätt så bra om vilket såklart höjde mina förväntningar på denna.

Tyvärr är jag lite besviken på boken, just för att det känns som en repris av Nyårsfesten. Det följer liksom samma mall med osympatiska karaktärer, enslig miljö och en plot twist på slutet samt att det dröjer länge innan man får reda på vem som är mördad.

Premissen är ju ändå dock ganska intressant och böcker där karaktärer blir isolerade brukar jag vanligtvis gilla. Jag hade svårt att känna den där utsattheten från miljön och jag engagerade mig aldrig riktigt. En hel del saker kändes också rätt så förutsägbara, även om slutet var förvånade och rätt så frustrerande.

Bröllopsfesten är en okej underhållningssdeckare men den kommer knappast lämna något djupare intryck.

Betyg: 3 av 5.

Recension

The Way of Kings

Titel: The Way of Kings

Författare: Brandon Sanderson

Originalets titel: –

Serie: The Stormlight Archive #1

Sidor: 1007

Förlag: Tor Books (2010)

Utläst:  9/9

Handling

Roshar is a world of stone and storms. Uncanny tempests of incredible power sweep across the rocky terrain so frequently that they have shaped ecology and civilization alike. Animals hide in shells, trees pull in branches, and grass retracts into the soilless ground. Cities are built only where the topography offers shelter.

It has been centuries since the fall of the ten consecrated orders known as the Knights Radiant, but their Shardblades and Shardplate remain: mystical swords and suits of armor that transform ordinary men into near-invincible warriors. Men trade kingdoms for Shardblades. Wars were fought for them, and won by them.

One such war rages on a ruined landscape called the Shattered Plains. There, Kaladin, who traded his medical apprenticeship for a spear to protect his little brother, has been reduced to slavery. In a war that makes no sense, where ten armies fight separately against a single foe, he struggles to save his men and to fathom the leaders who consider them expendable.

Brightlord Dalinar Kholin commands one of those other armies. Like his brother, the late king, he is fascinated by an ancient text called The Way of Kings. Troubled by over-powering visions of ancient times and the Knights Radiant, he has begun to doubt his own sanity.

Across the ocean, an untried young woman named Shallan seeks to train under an eminent scholar and notorious heretic, Dalinar’s niece, Jasnah. Though she genuinely loves learning, Shallan’s motives are less than pure. As she plans a daring theft, her research for Jasnah hints at secrets of the Knights Radiant and the true cause of the war.

Mina tankar

Brandon Sanderson är en av mina favoritförfattare när det kommer till fantasy och av den anledningen hade jag höga förväntningar på den boken. De infrias bara till viss del. Det är absolut ingen dålig bok, men det är en bok som tar lång tid att läsa då det är en komplicerad värld att sätta sig in i och att boken är extremt lång.

Mycket av boken känns som en set-up och det är egentligen först mot den senare delen av boken som det blir riktigt spännande och man börjar få ett grepp om världen.

Jag gillar huvudkaraktärerna man får läsa om och slutet gör mig väldigt nyfiken på att läsa mer. Både Kaladin, Shallan och Dalinar är intressanta karaktärer och det blir mer intressant att läsa när man börjar ana hur deras öden kan komma att sammanflätas.

Som sagt, ett något för långsamt tempo och en komplicerad värld gör att det ändå ”bara” blir en 3:a men med mersmak.

Betyg: 3 av 5.