Recension

The Way of Kings

Titel: The Way of Kings

Författare: Brandon Sanderson

Originalets titel: –

Serie: The Stormlight Archive #1

Sidor: 1007

Förlag: Tor Books (2010)

Utläst:  9/9

Handling

Roshar is a world of stone and storms. Uncanny tempests of incredible power sweep across the rocky terrain so frequently that they have shaped ecology and civilization alike. Animals hide in shells, trees pull in branches, and grass retracts into the soilless ground. Cities are built only where the topography offers shelter.

It has been centuries since the fall of the ten consecrated orders known as the Knights Radiant, but their Shardblades and Shardplate remain: mystical swords and suits of armor that transform ordinary men into near-invincible warriors. Men trade kingdoms for Shardblades. Wars were fought for them, and won by them.

One such war rages on a ruined landscape called the Shattered Plains. There, Kaladin, who traded his medical apprenticeship for a spear to protect his little brother, has been reduced to slavery. In a war that makes no sense, where ten armies fight separately against a single foe, he struggles to save his men and to fathom the leaders who consider them expendable.

Brightlord Dalinar Kholin commands one of those other armies. Like his brother, the late king, he is fascinated by an ancient text called The Way of Kings. Troubled by over-powering visions of ancient times and the Knights Radiant, he has begun to doubt his own sanity.

Across the ocean, an untried young woman named Shallan seeks to train under an eminent scholar and notorious heretic, Dalinar’s niece, Jasnah. Though she genuinely loves learning, Shallan’s motives are less than pure. As she plans a daring theft, her research for Jasnah hints at secrets of the Knights Radiant and the true cause of the war.

Mina tankar

Brandon Sanderson är en av mina favoritförfattare när det kommer till fantasy och av den anledningen hade jag höga förväntningar på den boken. De infrias bara till viss del. Det är absolut ingen dålig bok, men det är en bok som tar lång tid att läsa då det är en komplicerad värld att sätta sig in i och att boken är extremt lång.

Mycket av boken känns som en set-up och det är egentligen först mot den senare delen av boken som det blir riktigt spännande och man börjar få ett grepp om världen.

Jag gillar huvudkaraktärerna man får läsa om och slutet gör mig väldigt nyfiken på att läsa mer. Både Kaladin, Shallan och Dalinar är intressanta karaktärer och det blir mer intressant att läsa när man börjar ana hur deras öden kan komma att sammanflätas.

Som sagt, ett något för långsamt tempo och en komplicerad värld gör att det ändå ”bara” blir en 3:a men med mersmak.

Betyg: 3 av 5.